Skottvångs gruva. Järnmalmsbrytningen vid Skottvångs gruva inleddes, enligt många rön, redan på 1200-talet. Även tidigare har järnmalm utvunnits i området, men då bröts endast grunda hål genom att elda på berget, så kallade skärpningar. Idag finns här ett litet gruvmuseum, restaurang och en aktiv scen för olika former av framträdanden. Foto Maria Söderberg
Några kilometer söder om Åkers styckebruk
ligger Skottvångs Gruva. Området var en gång
i tiden ytterskärgård. Den tiden ligger så långt bort
som niotusen år och med landhöjningen kom området att få seglingsbar ränna.
”Stycke” är en äldre benämning för kanon.
Under den svenska stormaktstiden ökade behovet av kanoner. I Europa fanns tekniken sedan medeltid och i Sverige sedan slutet av 1500-talet. Med stöd av kanoner på stora skepp med utvecklad navigation kunde de europeiska kolonisatörerna erövra Latinamerika. I Kina och Indien hämtades åtråvärda varor som te, kryddor, porslin och siden. Handelsvägar upprättades på haven. Den här perioden i världshistorien brukar omtalas som Den nya världen. Sverige kunde hävda sig med järnframställning, men produkterna måste förbättras, Man tog hjälp utifrån där blickarna riktades mot Tyskland och Holland. Tillverkningen växte och koncentrerades till ett mindre antal bruk, så kallade styckebruk. De flesta svenska styckebruken låg i just Sörmland där de två viktigaste var Åkers Styckebruk och Stafsjö Bruk.
Vallonerna tar plats
Kanonkulor göts vid masugnen i Krampan under 30-åriga kriget i början av 1600-talet. Foto Maria Söderberg
Vid Åkers Styckebruk göts de första kanonerna år 1588. Med Gustav Vasas yngste son Karl IX blev det fart på gruvor och bruk i Sörmland. Han hade sitt säte i Nylöping. På 1620- och 1630-talen arrenderades bruket av två invandrade valloner, Willem de Besche och Louis De Geer. Under en period hade de ensamrätt på stycketillverkning i Sverige. År 1654 fick Åkers Styckebruk privilegiebrev för kanongjutning.
Kanonkulor som tillverkades i Krampan visas idag på det lilla och pedagogiska museet i Skottvång. En kula med 13 cm i omfång väger ungefär fem kilo.
Trettioåriga kriget
Tunga kulor med järnmalm från Skottvång. Foto Eva Wernlid
Det trettioåriga kriget från 1618 till 1648 var Europas första storkrig. Striden om makten där lojaliteter kunde skifta var stor. Nästan alla europeiska stater var indragna och Sverige blev en militär stormakt där järnet kom att ha en stor betydelse. I det sammanhanget är statsmaktens blick mot norr och Nasafjäll förståelig. Kunde det finnas en silverskatt i norr? 1635 drog man igång gruvan i en tid när Sveriges ledning med Axel Oxienstierna i spetsen mesta tiden var utomlands.
Skottvångs gruva, nu besökscenter
Det är intressant se hur industriarvet kan omvandlas till ett besöksområde med restaurang och museum. I den gamla maskinhallen är det framträdande och musikaftnar.
Det äldsta och även djupaste hålet kallas ”Porthålsgruvan” som man kan spana ned i. Det är närmare 300 meter djupt. Ett annat gammalt namn på den är ”Brända hålet” där man använt sig av tillmakning, dvs att man eldat brasor på berget som sedan sprack sönder. Man kunde därefter spetta loss malmen. På hemsidan för Skottvång kan man läsa om hur den centrala punkten i den äldre anläggningen ”var masugnen, där malmen från Skottvångs, Bredsjönäs och Älgsjöbacka gruvor samlades på hyttbacken för att i äldre tid först rostas i ett rostbås och under senare delen av 1800-talet i en rostugn”. Vid rostningen brände man bort svavel och kristallvatten ur malmen. Efter rostningen kunde malmen sättas upp på masugnen. Vid uppsättningen på masugnen blandade man kol, malm och kalksten i den översta delen av masugnen. Denna blandning sjönk sedan ned genom masugnspipan till stället, där järnet samlas upp i flytande form och skildes från slaggen. Det var det här som Sverige utvecklade så framgångsrikt.
Slagg kan man, liksom så mycket annat intressant, se i det lilla men fina museet i Skottvång.
Sörmland bjuder till
Sammantaget var det ett väldigt intressant besök i Sörmlands skogar och just hit till en plats där svensk metallhistoria skrivits! Vi kan varmt rekommendera restaurangen där vi avnjöt god fiskgryta och ryggbiff. Övernattning ägde rum i den enkla men fina stugan ”Häxans hus”. I Skottvång passerar Sörmlandsleden. Att paddla kanot är populärt i området.
Samtalet om den nya boken Krampan med Gunnar Nygren gav liv till bygden som författaren gjort till sin egen. För de minnesrika vet ni att han deltog i 2023 års upplaga av Bok & Vandring med sin tidigare bok Kolning, historier och hantverk. Och så tack för sällskapet, Eva Wernlid, fotograf som även hon intressar sig för kulturarvet med sitt engagemang i Hälleforsnäs.
Här togs malmen upp. När arbetarna ville få snålskjuts upp ur schaktet satte de sig på kanten till tunnan. Annars fick de ta sig upp och ned på 30-35 stegar. Eva Wernlid hobbyfotograferer (liksom jag) med sin iPhone. Foto Maria Söderberg
Källor
Hemsida för Skottvångs gruva: https://skottvangsgrufva.com/
Sörmlands museum:
https://sormlandsmuseum.se/globalassets/historien-i-sormland/pdf-er/Historienisormland-akersbergslag.pdf
Ny bok, Krampan av Gunnar Nygren: https://www.gml.se/bocker/krampan-avlagringar-av-tid
Samtal om den nya boken ”Klampan – avlagringar av tid” av Gunnar Nygren. Foto Maria Söderberg
Så kunde det se ut: Svenskt styckebruk på 1640-talet med kanontillverkning.Möjligen Finsprångs bruk. Tavlan målad av Allard van Everdingen.
