”Eftersöksrapporten är nu hos avdelningschefen
för samlingarna och myndighetens säkerhetschef.
De ska fatta beslut om en eventuell polisanmälan”. 

 

Nuuk 1 juli 2025

Krönika Maria Söderberg 

På Grönlands Nationalmuseum & Arkiv samsas ett unikt kulturarv, på grönländska heter institutionen Nunatta Katersugaasivia Allagaateqarfialu. Det är både engagerande och gripande se inuiternas dräkter, smycken och fordon tillsammans med så mycket annat. Bland det mest uppseendeväckande är Qilakitsoq‑mumierna, fyra välbevarade kroppar från 1400‑talet. Jag tar bilder, men i samma stund funderar jag varför dessa människor – vars anhöriga placerade dem i en värdig grav – inte har återbegravts? Det finns ju internationella riktlinjer som säger att mänskliga kvarlevor inte ska visas om det saknas sammanhang eller samtycke. Men, vad man kan läsa sig till, har det aldrig uppstått någon debatt om detta. Museet har hanterat det som att kropparna inte anonymiserade och kan tolkas som representanter för en kultur snarare än individer, samt att de visas i ett nedtonat, informativt sammanhang. Och slutligen, museet har valt att visa fyra av åtta kroppar och med en respektfull inramning.

Ett nedslående besked

Med detta i åtanke återvänder jag till hotellrummet. Mitt flyg till Köpenhamn är försenad ett helt dygn på grund av storm. I mejlboxen ligger så, efter mer än ett års utredning, ett brev med en bilaga om sejten i Kasker. Här rusar min arjeplogshistoria och förfädes liv mot mig i ett slag.
Jenny Nyberg, fil.dr. Antikvarie med ansvar för tidigmodern tid, tycks uppenbarligen ha gjort ett gediget försök att finna den bortförda och försvunna sejten. Hon skriver: ”Bifogat hittar du eftersöksrapporten för seiten från Kasker, liksom den andra seiten som har samma inventarienummer, SHM 5101. Det är oerhört nedslående att ingen av dessa två seitar gått att återfinna. Å SHM:s vägnar ber jag så hemskt mycket om ursäkt för det.
Eftersöksrapporten är nu hos avdelningschefen för samlingarna och myndighetens säkerhetschef. De ska fatta beslut om en eventuell polisanmälan.
Återigen, jag är så ledsen för detta besked”.

”Det är stöld”

Jag åkallar vad min kusin Stefan Lundqvist, uppvuxen i Mellanström, sa när vi hade ett möte den 9 juni 2024 vid platsen där sejten stod: ”Den fattas oss”. Leif Lundberg, Maskaure sameby, sa: ”Det är stöld”. Min andra kusin på mötet, Bill Lundqvist, var också upprörd. Han föreslog att det kanske är en – meteorit? denne sejte, och kanske därför hamnat – vilket föreslogs av andra vid fikabordet – i en trädgård nånstans hos en anställd vid ett museum?

Beskedet var inte oväntat. Men också en påminnelse om hur kulturarvet har hanterats – och även fortsättningsvis hanteras – i världen, här på Grönland där jag just nu skriver, i Sverige och i Arjeplogs kommun. Tack och lov finns idag en mycket större medvetenhet. I Arjeplog finns Silvermuseet med dess varsamma hantering. Det behöver inte vara krig och terror för att kulturarv ska förskingras, det kan ske på många vis. I grunden saknas – som jag ser det – en plan hur arvet ska hanteras. När Gustaf von Düben valde att ta med sejten i Kassker – men även en i Stensund vid samma tid – fanns en idé om insamling av samiska föremål. I den bästa versionen hade de för avsikt att bevara, ”hemföra@ som det hette i dåtidens museispråk.

”…borde de alltså ha försvunnit ur samlingarna någon gång mellan 1873 och 1939”

I den sammanfattande diskussionen skriver arkivarie Jenny Nyberg (och jag citerar hela stycket): ”I ovanstående undersökningar har det inte gått att belägga att seitarna fotograferats eller att det bilder togs på dem på 1870-talet. Seitarna samlades enligt SHM:s katalog in av paret von Düben år 1871 och skänktes till SHM:s samlingar år 1873. Vid denna tid och fram till 1936 var SHM beläget i samma byggnad som Nationalmuseum.
År 1939 noterades seidastenar som saknades när Nordiska museet bad om att få överta förvaltningen av dem. Om seitarna rent fysiskt lämnades in till SHM i samband med att de beskrevs som ett referat i SHM:s huvudkatalog år 1873, borde de alltså ha försvunnit ur samlingarna någon gång mellan 1873 och 1939. Det saknas dokumentation som visar att seitarna fysiskt befunnit sig på SHM – om inte det äldre arkivmaterialet från 1870-talet har en annan systematik än vi förstår i dag. Flera nationella och internationella museer har kontaktats vid eftersöket. Ingen av dem har seitarna hos sig. Eftersöket inkluderar Nationalmuseum i Stockholm, där SHM:s samlingar fanns före flytt till 1936.”

”Den ska tillbaka”

 

Vad sker nu? Jenny Nyberg skrev i sitt mejl att detta kanske resulterar i en polisanmälan.
Vi ska följa upp det. Sejten i Kasker stod på sin plats länge, den ansågs bringa lycka för skörd.
Tänker på min faster som alldeles nyligen gick bort, Ruth Holmgren, hon blev 101 år. Hon var från Bellonäs och levde hela sitt liv intill Uddjaur och Storavans vatten. De sista åren intill Hornavan. Faster var djupt religiös, men när jag berättade om vårt sökande efter sejten – som hade stått ett stenkast från hemmet – sa hon tydligt: ”Den ska tillbaka!”

 

 

För den som är intresserad kan hela rapporten beställas från Statens Historiska Museer, 26 MB stor.
Den inkluderar även den parallellt försvunna sejten från Jokkmokk som hade samma nummer i arkivet.
Daterad 2025-06-30 Diarienr 320-00705-2025 rubrik Tjänsteanteckning: ”Eftersök av seiterna SHM 5101 från La, Arjeplog, Kaskers fors respektive Jokkmokk, Norrvijaure”. Avdelning Samlingar och Forskning, enheten för arkeologi.

–––––––––––––––––––––

 

Lördag den 19 juli 2025 kommer följande programpunkt under Bok & Vandring:
Kl. 10.00–10.40 Var är sejtens hem? Kerstin Andersson och Hannah Edenbrink Andersson berättar.
10.40–10.45 Var tog sejten i Kasker i Arjeplogs kommun vägen? Kort rapport om ett sökande.
Plats Jäckviksgården. 

–––––––––––––––––––––

Tillägg! Sejten som togs från Stensund vid samma tid, 1871, finns i magasin i Tumba. Se bild när intendent Marit Baer, Nordiska museet, såg till att jag fick se den. Det innebär alltså att sejterna skildes åt vid någon tidpunkt eftersom man kan anta att transporten till Stockholm skedde vid samma tidpunkt. Men säker kan man inte vara. Från den 29 april 2025. Foto Therése Lusth Wijkander

 

Vid platsen där sejten en gång stod. Foto 9 juni 2024 Maria Söderberg

 

 

 

 

Den försvunna sejten i Kasker

Från Gustaf von Dübens bok.

 

 

 

 

 

Bok & Vandring i Jäckvik / Jäggeluaktta 17-20 juli 2025

 

Utpekad plats för riksintresse, Kasker. Nybyggen etablerades av samer här i slutet av 1600-talets slut. Kartunderlag Lantmäteriet.