Rapport: En dag om kulturarv i krig och fred

 

Anders Rydell med en av sina böcker, ”Förgör de falska gudarna : Palmyra och kriget mot kulturarvet”. Just denna tillsammans med Jesper Huor. Foto Maria Söderberg

Talibanerna i Afghanistan sprängde de över 1 400 år gamla statyerna i Bamiyandalen. Foto från föredraget Maria Söderberg

För 70 år sedan antogs 1954 års Haagkonvention om skydd av kulturegendom i händelse av väpnad konflikt. Lyssnade till ett isande ruggigt bra föredrag på Medelhavsmuseet med Anders Rydell om bakgrunden till konventionen: Nazisternas hänsynslösa kulturkrig.

Det var inte bara det att de skulle erövra länder och utrota den judiska befolkningen, nej, de ville krossa allt kulturarv som inte föll dem i smaken. Deras idé var att den tyska rassjälen förtjänade kulturella uttryck som manifesterade dess storhet. Plundringen i alla länder där de drog fram var omfattande. Ett exempel som Anders Rydell lyfte fram var Thessaloniki vars rika kulturskatter förstördes och en judisk befolkning av 70 000 där knappt 2 000 fanns kvar efter krigets slut.
Inte minst var det viktigt att utplåna alla musikaliska uttryck där det kunde finnas något judiskt. Nazisterna beslagtog alla musikinstrument, men än värre – de skickade utövarna till förintelselägren. Tonsättaren Richard Wagner (1813-1883) var på sin tid rabiat antisemit och inspirerade Hitler.

Hitler och Joseph Goebbels med stöldgods från Italien. Photo by Photo12

Under den dryga timmen berättade Anders Rydell också om talibanernas förstörelse av Buddha-statyer, Islamska statens angrep på Palmyra och deras penningjakt på antika föremål i Irak och Syrien som har den rikaste arkeologiska jordmånen på hela planeten.

Samma mönster följer i Ukraina där Ryssland genomför en massaker på kulturarvet. Här nämndes plundringen av det skytiska guldet.
Man kan också tänka på kulturarvsbrotten på Balkan under krigets 1990-tal och Israels beskjutningar i Gaza där FN-organet UNESCO ständigt uppdaterar sin lista på förstörda historiska byggnader och platser.

 

 

Kulturarv digitaliseras på Silvermuseet

Men, innan jag tog mig till Medelhavsmuseet hade jag lyssnat på det digitala seminariet ”Återförande av samiska föremål” som arrangerades av Silvermuseet. Intressant!

I projektet ”Sávvet – Att läka kulturarvet genom digitalisering” har man arbetat med frågor om hur 3D-scanning kan användas för att göra samiska föremål på museer tillgängliga för samer och det samiska samhället. Museichef Malin Brännström berättade om hur samlingar, så även Silvermuseets, har föremål som är känsliga ur etisk synpunkt utifrån hur det gick till när de samlades in. Detta arv behöver idag behandlas med utgångspunkt i urfolksrätten.

Silvermuseet. Foto Maria Söderberg

Konservator Matilda Sundström visade med bilder hur man avbildar föremål in till minsta sömn i samarbete med anhöriga. Museiassistent Gry Sivertsen höll teknisk koll på den stora skaran deltagare och lotsade oss fram med talare från Ájtte, Riksantikvarieämbetet och Nordiska museet. Även Kerstin Andersson, Amnesty Sápmi, deltog (hon kommer till Bok & Vandring 2025 för att presentera den nya boken ”Var är sejtens hem?”).

Själv ställde jag två frågor varav den ena handlade om den försvunna sejten i Kasker. För vad händer när ett föremål inte återfinns i statens samlingar? Det finns inget att återbörda.
I krig blir kulturarvsfrågan akut. I fredstid finns det en chans tänka över vad som är värt att bevara för framtiden.

2025 års tema på Bok & Vandring är just kulturarv, men också om djur i litteraturen, läs mer här.

Mer att läsa:
Utställningen ”Plundring” bygger på författaren Anders Rydells prisbelönta böcker ”Plundrarna – Hur nazisterna stal Europas konstskatter” (Ordfront, 2013) och ”Boktjuvarna. Jakten på de försvunna biblioteken” (Norstedts, 2015).
https://www.levandehistoria.se/utstallning/hyr-en-utstallning/plundring-borjan-till-ett-folkmord

Sávvet: https://silvermuseet.se/projekt/forskningsprojekt/savvet/

Om urfolksrätt
Urfolk definieras i ILO-konventionen om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder som folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för kolonisation eller fastställandet av nuvarande statsgränser och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Ett avgörande kriterium för att en grupp ska anses vara ett urfolk är att de själva identifierar sig som det, så kallad självidentifikation. Urfolk bär alltså på en historia och en kultur som går tillbaka till tiden innan nationalstaternas bildande.

15-17 augusti 2025: Guidade visningar på Nasafjäll – special om schakt & heliga platser