Top of Arjeplog: Samiska namnen på fjällen

Fjällen har vackra namn, men ibland är de
svåra att uttala och skriva om man inte
kan samiska. Vad betyder de?
Top of Arjeplog bad den pitesamiska
språkkonsulenten Ann-Charlotte Sjaggo
beskriva några av namnens bakgrund.

 

• 15 november 2017

Förkortningar i texten:
(saL) – lulesamiska, (saP) – pitesamiska och (saU) – umesamiska

 

Ájlisvárre (Ájlesvárre)
Ett berg 720 m.ö.h. med kal topp väster om Maddávvre-sjöarna och norr om Ájlisjávrre, Ájlesjávvre. Höjden utgör en avgränsad halvö med vatten i öster, söder och norr. På berget finns en känd offerplats. En gård med samma namn ligger under bergets västra ände vid stranden av Suobddekjávrre, Suäbbdekjávvre. Berget och gården är upptecknade av Wall-ström (1941) respektive Grundström (1935).
Bosättningen är anlagd efter 1867 (Bylund 1956:428). Namnet återgår på ájles ´helig´ och várre ´berg, lägre fjäll´. Namnformen indikerar att detta berg betraktats som heligt och att det funnits en offerplats på berget.

Áhkális (~Áhkalisbuavvda) / Akkelis
Ett lågfjäll med kal topp 784 m.ö.h. på land-tungan mellan Hornavan, Tjårvek, och Ajsjávrre,
Assjjávvre. Direkt söder om fjället ligger sjöarna Áhkálisjávrre, Áhkálisjávvre och Varrajávrre,
Varrajávvre. Fjället har ett strategiskt läge och vidunderlig utsikt i alla riktningar. Áhkalis~Áhkalisbuavvda är upptecknat av Wallström 1939, Grundström 1935 och Pellieff 1958 som ”Akkelis”, ”Akkalis”, ”Akkalis-pouta” och ”Akkelisbuoda”.
Áhkalis~Áhkalisbuavvda är en avledning av áhkka:áhka ´gudinna:gudinnor´ som genom
tillägg av ändelsen -lis får en något annan betydelse, dock ej känt vilken i detta fall.  I den
samiska tron fanns flera gudinnor såsom Saráhkká, Juksáhkká, Uksáhkká och Madda-ráhkká. Namnet Áhkalis~Áhkalisbuavvda indikerar att det är ett heligt fjäll tillägnat gudinnorna och man kan tänka sig att det funnits en offerplats på fjället.
Efterleden (saL) buovdda, (saP) buavvda ´berg som är kalt på toppen´ har fallit bort i dagligt tal. Buavvda har dock funktionen att beskriva fjällets karaktär som liggande i skogslandet, men med en kal topp.

Gibdnotjåhkkå
Ett fjäll 718 m.ö.h. nordväst om Gibdnoluokta, Gibdnoluakkta intill södra stranden av Tjeggel-vas/Tjieggelvas och strax norr om den lägre
toppen Uhtsa Gibdno. Namnet är upptecknat av Wickman 1941 och Grundström 1934 med uppgift om att toppen även benämns ”Stuor Kibdna”. Gibdnotjåhkkå är med andra ord även känd under namnet Stuor Gibdno att
jämföras med den den mindre, västerom liggande toppen Uhtsa Gibdno. Fjället har sannolikt namngivits efter närheten till Gibdnoluokta, Gibdnoluakkta. Gibdno:gibno är en av flera dialektala pitesamiska varianter av gäbbne:giebne~gibmu:gimu som betyder  ´kittel, gryta´. Giebnne:giebne är den lule-samiska motsvarigheten. Gibdnoluokta, Gibdnoluakkta, kan anses påminna om en kittel till formen vilket troligen är bakgrunden till namnet. Tjåhkkå betyder ´fjälltopp´.

Gállábuovdda (Gállábuavvda)
Gállábuovdda (Gállábuavvda): ett lågfjäll med skog runt om 780 m.ö.h. i västra kanten av höjdområdet Gárdvárre söder om Pite älv, Bihtámädno, Bidumiedno nordost om sjön Gállájávrre, Gállájávvre. Namnet är inte upp-tecknat i ortnamnsregistret. Gállá betyder här ´stor sten´ och med buavvda:buovda menas ´kal, rund bergstopp i skogen´. Strax intill den kala toppen av berget tronar några gigantiska stenblock vilket förklarar namngivningen.

Gautoberget
Ett berg ca. 680 m.ö.h. norr om byn Gautosjö och sjön Gautosjö, Gávttojávrre (saL), Gavtuojávrrie (saU) efter Lájsso (saU), Laisälven. Nedströms faller Gautsosjö, Gavtuojávrrie ut i Märkforsen (Muättkegårrtjå (saP)). Gautosjö, Gavtojávrrie är genom ett sund förbunden med sin övre halva benämnd Gasskajavrre (saL), där gasska betyder ´mellan´ och sjön därför på svenska fått det översatta namnet Mittisjön. Sjön men inte berget är upptecknat i ortnamnsregistret av Grundström 1935 och Wallström 1939. Collinder uppger att ”gaut” kommer av ”kuou´ta” mellersta, som ligger i mitten” (Collinder 1962:104). Förleden i Gautso-sjö, Gavtuojávrrie återgår således på gavtuo ´den mellersta´ och talar om att denna sjö ligger mitt emellan två andra delar i vattensystemet. Motsvarigheten till denna term är på pitesamiska guävvde och på umesamiska gavtuo. Med andra ord talar bade Gautosjö, Gavtuojávrrie och Gasskajávrre (saL) om att denna sjö ligger mitt i, mitt emellan. Berget har i detta fall fått namn efter sitt läge vid Gautosjö, Gavtuojávrrie. Berget har idag en svensk efterled vars motsvarighet på samiska är várre ´berg´.

Jurunvaratj
Ett fjäll 890 m ö.h. nära riksgränsen vid Jurunjávrre, Jurunjávvre intill Seldutjåhkå (Skellefte-älvens översta del). Namnet är upptecknat av Grundström 1934 med tillägget ”Jårrom” som alternativ form. En bakgrund till förleden skulle kunna vara ”Juru” ´starkt dån, buller, dunder´(Collinder 1964:72) och avse ljudet från Seldutjåhkå som faller ut från Jurunjávrre, Jurunjávvre. Várátj betyder ´litet berg´ och Jurunvárátj kanhända uppfattas som litet I för-hållande till omgivande höga fjäll även om det I sig självt är relativt högt.

Lájsovárre/ Laisvikberget
Ett berg 705 m.ö.h. på halvön med Laisviken i söder och Hornavan, Tjårvek i norr. Under branten av berget ligger byn N. Laisvik. Bergets namn är upptecknat i ortnamnsregistret av Wallström 1939 i formerna ”Laisvare”, Laisvik-berget och ”Laisåivatj”. Förleden är densamma som namnen som är kopplade till den söder om liggande Laisälven, Lájsso (saU) och Laisdalen. Betydelsen är oklar. Várre anger att det är fråga om ett ´berg´.

Ruopsok
En avsats med skarpa kanter 1 382 m ö.h. strax söder om toppen av fjället Tjidtjákgájsse, Tjidtjákgájjse (1586 m.ö.h.) på fjällryggen nordost om Vuoggatjålmjávrre,Vuoggatjålm-jávvre (Tjidtjákgájsse, Tjidtjákgájjse är nu och historiskt det centrala fjället för Semisjaur-Njargs sameby).
Namnet, som saknar efterled, är upptecknat av Grundström 1934 som ”Ruöpsok”. Ruopsok betyder ´späd renkalv (under de första levnads-veckorna då pälsen skiftar i rödbrunt)´. Den närliggande termen rupsuk betyder ´röd, rödbrun´. I detta fall kan namnet vilja bekräfta att fjället är ett viktigt kalvningsområde som del av ”moderfjället” Tjidtják (tjidtje ´moder, kvinnobröst, spene´).

Stiehpaltjåhkkå
Ett berg med fjällbjörkskog på toppen 684 m.ö.h. norr om västra änden av Sädvvájávrre, Säddvájávvre där Polcirkeln korsar Silvervägen. Väster om höjden smalnar sjön av i en vik benämnd Stuorsavvun (Storselet) respektive Lillselet (Unna savvun). Namnet är upp-tecknat som ”Stehpalvaratj” av Wickman 1942 och som Stiepalvärtutj” av Grundström 1934. Grundström anger gällande den snarlika förleden i annan uppteckning att ”stahpal” betyder ´stenskravel´. Collinder uppger att ”stáhpal” alternativt ”stáhpul” är beteckning på ´stenig botten I en bäck´ (Collinder 1964:208). Collinder tar som exempel på an-vändningen av termen ”stáhpal” just berget Stiehpaltjåhkkå som han skriver även kan benämnas ”Stáhpartjohkko”. Enligt pitesamisk ordlista så betyder stiehpál ´smal vik, som en kil´ och lulesamisk ordbok anger att stáhpal betyder ´stenig bäck eller älvfåra´. De upptecknade formerna ”varatj” ´litet berg´ och ”värtutj” ´litet berg med god utsikt´ förmedlar att det handlar om ett lägre berg medan tjåhkkå är beteckning på ´fjälltopp´ d.v.s. en höjd som är kal. Det är oklart varför formen tjåhkkå används som beteckning på detta björkskogsberg. Det är också oklart varför pitesamisk- respektive lulesamisk ordbok anger två olika betydelser på detta ord, som trots skillnader i vokalismen avser samma ord. Med stöd av uppgift från Collinder så är det sannolikt att förleden återgår på stáhpal och vill berätta att botten i viken eller där strömmen från Vuoggatjålmjávrre, Vuoggatjålmjávvre faller ut i viken är stenig och därför svårvadad. Denna typ av upplysning var värdefull i en tid då man måste färdas till fots och vada över bäckarna.

Veälbmábuovđđa
Veälbmábuovđđa (saU): ett berg/fjäll med kal top med skog runt om 710 m.ö.h. öster om sundet Välbmá (saP) en östlig vik av Udd-jaur, Ujják~ Ujjávvre (saP). Namnet är upptecknat av Grundström 1935 som ”Viellmapuauda” och Välbmapuoda” med uppgift om att namnet betyder ´kalt berg´. Namnet har en umesamisk form på dagens karta (lantmäteriet.se). Motsvarigheten på pitesamiska är; Välbmá-buavvda som är sammansatt av förleden vielmes:vällmá (saL), vielmes:välbmá (saP) som betyder ´sel, lugnvatten´ och buovdda: buovda (saL), buavvda:buovda (saP) ´bergstopp med skog runt om´. Förleden återges i gentivform välbmá ´selets´ och efterleden i nominativform buavvda ´bergstoppen´ vilket fritt översatt blir ´bergstoppen vid selet´. Vid namngivningen har selet varit det centrala och berget har beskrivits utifrån läget intill vattnet. Annars är det ofta tvärtom att berg är karakteristiska. I landskapet och då blir namngivande för platser runt om. En teori till varför selet här fått bli namngivande kan vara
att selet som var något nyskapat och sensationellt för mellan 1 000 och 1 500 år sedan var viktigare som orienteringspunkt än berget.

 

Referenser:
www.lantmateriet.se, kartsök ortnamn
Erik Bylund, Koloniseringen av Pite lappmark t.o.m. år 1867, Uppsala 1956
Björn Collinder, Ordbok till Sveriges lapska ortnamn, Uppsala 1964
Wallström, Grundström, Wickman och Pellieffs uppteckningar finns i ortnamnsregistret
www4.sprakochfolkminnen.se

Lexikon: Korhonen Olavi, Báhkogirjje – julevsámes
dárruj-dáros julevsábmáj, lulesamisk svensk-svensk lulesamisk ordbok, Boden 2005
Wilbur Joshua, red., Pitesamisk ordbok med stavningsregler, Freiburg 2016

Se även: Ann-Charlotte Sjaggos bok Pitesamisk grammatik – en jämförande studie med lulesamiska, Senter for samiske studier nr 20, Tromsø 2015.