När Ales Bjaljatski utsågs till Nobelpristagare i fred 2022 satt han
fängslad i Belarus. Han hade dömts till 10 år i landets fängelse
i ett land där tortyr tillämpas. I hans ställe mottog hustrun
Natallja Pintjuk utmärkelsen. I december 2025 frigavs
plötsligt Ales Bjaljatski och kunde återförenas med sin hustru.
Nu kommer de båda till Bok & Vandring den 16-19 juli 2026.
Kort film här om Ales Bjaljatski: ”2020 Right Livelihood Laureate Ales Bialiatski & Human Rights Center Viasna”.
Natallja Pintjuk, hustru till Nobels fredspristagare Ales Bjaljatski, talar under Nobels fredsprisceremoni i Oslo den 10 december 2022. Årets fredspris delades mellan den fängslade belarusiske människorättsaktivisten Ales Bialiatski, den ryska organisationen Memorial och Center for Civil Liberties i Ukraina. Foto Markus Schreiber. Nästa bild: Ales Bjaljatski i mitten vid en domstolsförhandling i Minsk 2023. Foto Vitaly Pivovarchyk/BelTA via Associated Press.
Familjen flyttade från Karelen till Svetlogorsk
Han är född i karelska Vyartsilya 1962, en stad som Finland avträdde 1940 till Sovjetunionen. På finska skrivs namnet Värtsilä, den ligger bara ett stenkast från den finska gränsen och har idag ca 3 000 invånare. Vyartsilya återerövrades av finländska trupper 1941, men gick på nytt förlorad genom ett vapenstilleståndsfördrag den 19 september 1944. Den finländska befolkningen evakuerades till det återstående Finland. Ales Bjaljatski stannade dock inte vid den finska gränsen. Hans föräldrar var från Belarus och några efter att Ales var född flyttade familjen tillbaka och bosatte sig i Svetlogorsk. Ales Bjaljatski kom att studera vid Homels universitet 1984 och senare, 1989, i Minsk vid Institute of Literature of the National Academy of Sciences of Belarus. Han examinerades som litteraturvetare i en tid när det var i en tid av omvälvning i Sovjetunionen. 1991 blev Belarus, som varit en del av republiken, ett eget land.
Författarföreningen ”Tutejšyja” – vi är härifrån
Frihetsdagen i Belarus, en historisk minnesdag med tal av Ales Bjaljatski i Minsk den 28 mars 1998. Foto Maria Söderberg
Redan som student deltog Ales Bjaljatski i den nationella demokratiska ungdomsrörelsen. och blev en av grundarna av författarföreningen Tutejšyja (ordet har intressanta betydelser, bland annat avses ”de lokala”, ”de härifrån” eller ”infödda”). Under 1980-talet engagerade han sig i organisationskommittén för den Belarusiska folkfronten och var också bland arrangörerna när den första officiella demonstrationen ägde rum i det som då hette Vitryska socialistiska sovjetrepubliken. Det är också i Minsk han träffar Natallja Pintjuk och 1987 gifter de sig. Ales Bjaljatski var engagerad i den första Dziady-demonstrationen 1988. Just denna traditionella högtid till minnet av avlidna förfäder som detta år utvecklade sig till en stor protest, Dziady, kom att bli en vattendelare och väckte oppositionsrörelsen. Marschen gick till Kurapaty som är platsen i utkanten av Minsk där bolsjevikerna avrättade över 200 000 människor på 1930-talet.
Vjasna grundas (som betyder ”våren”)
1996 grundades medborgarrättsorganisationen Vjasna med huvudkontor i Minsk. Detta skedde i samband med upplösningen av landets parlament – helt enkelt en kupp – och början på det som skulle bli ett signum för president Lukasjenka: att slå ned på de oppositionella. Vjasna kom att betyda mycket i sitt stöd för personer som förföljdes (och förföljs) i Belarus för sina politiska åsikter. Men redan 2002 förlorade Vjasna genom ett beslut av landets Högsta domstolen sin ställning som registrerad ideell organisation.
Dömdes till fyra års fängelse 2011
År 2011, efter ännu ett omtvistat och odemokratiskt val i Belarus, slog myndigheterna ned på den politiska oppositionen. Ales Bialiatski blev en av måltavlorna tillsammans med flera politiker som kandiderat i presidentvalet 2010. Gripandet av Bialiatski gav ett efterföljande straff på fyra och ett halvt års fängelse för ”skatteundandragande”. Bakgrunden var att Vjasna, efter upprepade gånger nekats registrering i Belarus och därmed hade Vjasna öppnat bankkonton i Vilnius och Warszawa, varifrån medel – avsedda att stödja belarusiska politiska fångar och deras familjer – överfördes till Belarus. Det var detta som myndigheterna hävdade var olagligt.
Prisbelönt
Martin Uggla, tidigare ordförande för Östgruppen, har skrivit en bok som han tillägnat Ales Bialiatskj.
Med åren har Ales Bialiatski uppmärksammats med flera utmärkelser. Han mottog Per Anger-priset och Andrej Sacharovs frihetspris 2006, Right Livelihood-priset 2020 och Nobels fredspris 2022 för att nämna några. Den 13 december 2025 frigavs plötsligt Ales Bialiatski och 122 politiska fångar i Belarus. Bland de frigivna fanns även advokaten Uladzimir Labkovich och oppositionsledaren Maria Kolesnikova för att nämna några. Alla hade tillbringat mer än fyra år i fängelse. Men fortfarande är 1 140 politiska fångar fast i de belarusiska anstalterna. Alla fängsladesöden kan följas här: https://spring96.org/en/news/119555 I Martin Ugglas bok Lukasjenkas land : Makten, motståndet & hoppet (2024) finns en beskrivning av Ales Bjaljatski som en ”civilsamhällets arkitekt”. Så uttrycker sig författaren Siarhej Dubavets i boken som tillägnas just Ales Bjaljatski.
Nobelpristalet 2022
I anslutning till Nobelpristalet i Oslo gav Natallja Pintjuk ”ordet” till sin man. Här minns han sina vänner människorättsaktivister från Kuba, Azerbajdzjan och Uzbekistan. ”Jag minns min andliga syster Nasrin Sotoudeh från Iran. Jag beundrar kardinal Joseph Zen från Hongkong”. Han lyfte fram de tusentals människor som sitter i fängelse i Belarus av politiska skäl, och ”de är alla mina bröder och systrar”. Han beskriver sitt hemland Belarus ”som ett fängelse” och att många av hans vänner, journalister, statsvetare och fackföreningsledare, sitter där. Själva Nobelfredspriset anser han tillhöra ”alla mina vänner bland människorättsförsvararna, alla civila aktivister, alla de tiotusentals belarusier som har utsatts för misshandel, tortyr, arresteringar och fängelse”.
Sammanfattat av Maria Söderberg 8 mars 2026 inför Bok & Vandring.
Mer om Ales Bialiatski
- ”Han fick Nobels fredspris 2022 och dömdes året därpå till 10 års fängelse. Enligt FN är anklagelserna falska och en hämnd för hans outtröttliga arbete mot den belarusiska regimens kränkningar av de mänskliga rättigheterna”. https://www.levandehistoria.se/per-anger-priset/2006-ales-bialiatski
- Svenska PEN 3 mars 2023: ”Ales Bjaljatski är utan tvekan den mest centrala figuren i den belarusiska demokratirörelsen säger Dmitri Plax, styrelseledamot Svenska PEN. En person som tillsammans med sina kollegor år efter år, sedan starten för människorättscentret Vjasna 1996, systematisk kartlagt Lukasjenkaregimens brott mot mänskliga rättigheter. Det arbetet tillåts inte pågå ostraffat i dagens Belarus. Regimen hämnas – än en gång – på Ales Bjaljatski och hans kollegor och vänner. Vi måste stå upp för Ales och hela den belarusiska frihetsrörelsen. Deras frihet är vår frihet”.
- ”Fredspristagarna representerar civilsamhället i sina hemländer. De har i många år förespråkat rätten att kritisera makt och skyddat medborgarnas grundläggande rättigheter. De har gjort en enastående insats för att dokumentera krigsförbrytelser, kränkningar av mänskliga rättigheter och maktmissbruk. Tillsammans visar de civilsamhällets betydelse för fred och demokrati.” https://www.nobelprize.org/prizes/peace/2022/bialiatski/facts/
Nobels fredspris 2022 tilldelades den belarusiske människorättsaktivisten Ales Bjaljatski, samt de två organisationerna Memorial (Ryssland) och Center for Civil Liberties (Ukraina). De belönades för sitt långvariga arbete för mänskliga rättigheter, demokrati och fredlig samexistens i sina respektive länder. Foto The Nobel Prize
Från den 4 november 2014: ”En mycket spännande kväll med Ales Bjaljatski! Östgruppen firar 10-årsjubileum på Orionteatern. Hedersgäst är den framstående belarusiske människorättsförsvararen Ales Bjaljatski som gör sitt första Sverigebesök sedan han i somras släpptes efter nästan tre år i fängelse. Ales berättar väldigt starkt (och underhållande) om sina år i fängelse.— med Stefan Eriksson och Jon Fridholm.” Foto Maria Söderberg
Bokmässan i Göteborg september 2018. Paulina Kluge, Östgruppen och Maria Söderberg i möte med Ales Bjaljatski. Foto Östgruppen
21 april 2023 Dramaten.Doc. ”Scener från fängelset. Det var fyrtio starka minuter igårkväll som spelades upp inför en andlös publik. Den ständigt närvarande frågan var vem som är fri? Fången eller fångvaktaren? Självklart beror allt på utgångspunkten och den som är inlåst är förstås i fysisk mening ofri. Föreställningen är en scenisk bearbetning som baseras på Ales Bjaljatskis egen berättelse och text ur Maksim Znaks bok Zekamerone. Båda har dömts till mycket långa straff i Belarus. Det är vidrigt, orättfärdigt. Men hur lever man ett liv i förtryck? Hur mycket är man beredd att offra och riskera innan man plockas in för tortyr, tvångsarbete och ett långt fängelsestraff? Efter många resor i landet med möten och samtal är det Lukasjenkas mantra som smetar sig fast – stabilitet. Blicken hos många blir fäst på en punkt bortom sin egen generation, det är den – de unga – som ska få uppleva något bättre i en friare värld. Det var omöjligt tänka sig i slutet av 1990-talet att det skulle gå så här illa. Men många pratade då ofta om att det skulle bli bättre, det måste det bli. I pjäsen BJALJATSKI, BE OM NÅD! finns inte minst alla dessa möjliggörare (fångvaktare) som inordnar sig och gör sitt jobb. Det finns bland dem säkert de som verkligen tror på sin sak, men inte alla. Hur lever man med den känslan? Det är nära till hands att geografiskt tänka på det norska motståndet mot Hitlerockupationen; vem var för, vem var emot? Den moraliska kompassen kunde vara obarmhärtig. I Ales Bjaljatskis Nobelpristal (som lästes upp av hans fru Natallja Pinchuk) https://www.nobelprize.org/…/2022/bialiatski/lecture/ finns följande meningar: ”I recently had a short dialogue. – When will you be released? – they asked me. – I am already free, in my soul, was my reply. My free soul hovers over the dungeon and over the maple leaf outlines of Belarus. I look inside myself, and my ideals have not changed, have not lost their value, have not faded. They are always with me, and I guard them as best I can. They are like cast from gold, immune from rusting.” Så, stor tack! Medverkande skådespelare: Nina Fex, Gunnel Fred, Duncan Green, Siham Shurafa. Regi Dmitri Plax. I översättning av Dmitri Plax, Hanna Sandborgh och Ola Wallin. I samarbete med Svenska PEN och Ersatz förlag. Och när förställningen var slut blev det eftersnack på restaurang om både krig och fred.” (Från Facebook, Maria Söderberg).