Sulitelmas största glaciär kalvar i Arjeplogs kommun.
Det är få platser som den globala uppvärmningen blir mer
tydlig än just här. ”De förändringar vi pratar om globalt
pågår här och nu, mitt i det egna fjällandskapet”, säger
Lotta Lestander som nyligen besökt Sállajiegŋa.
Här får Piteälven sin början. De stora vattenmängderna från glaciären tar sin väg österut. ”Landskapet var speciellt, nästan som jag tänker mig ett månlandskap, med stenar i alla tänkbara former och färger, ingen den andra lik – som att vandra i en geologisk skattkammare”, sa Lotta Lestander, Arjeplog, efter besöket. Sállajiegŋa med sin imponerade isbräcka. Så fort isen kalvat är färgen isblå, men efter bara några minuter blir den vit. Bild från den 13 september 2024. Foto Maria Söderberg
Som ett månlandskap: ”En plats som både stillar och väcker något inom en, en påminnelse om hur liten man är och hur mäktig men också skör naturen är”. Lotta Lestander parerar stegen under vandringen vid glaciärkanten. Foto Maria Söderberg
Det är ingen nyhet att glaciärerna smälter. Det sker så snabbt att det möjligen är svårt hinna med. Men kartor kan ge stöd. På 127 år har kalvningen från Sállajiegŋas nuvarande kant minskat med ungefär 1,7 km. Utgångspunkten för denna iakttagelse är de kartor som meterologen Jonas Westman upprättade i Sulitelmaområdet i slutet av 1800-talet. Två somrar i rad, 1897 och 1898, deltog han i en expedition med stöd av bland annat Svenska Turistföreningen. Utgångspunkten var gruvorten Sulitelma, Norge. Gruvbolaget bistod expeditionen med ”manskap och hästar” enligt SMHI:s nedteckning om Jonas Westman. Två år efter det första besöket skrev han, förundrad över att de svenska glaciärerna var så okända: ”Man torde kunna påstå att en stor del af den bildade svenska allmänheten saknar kunskap om, huruvida inom Sveriges råmärken öfver hufvud taget några glacierer existera eller icke eller åtminstone inom hvilka landskap man har att söka dem. Äfven inom den vetenskapliga världen hafva de ådragit sig föga uppmärksamhet, så att de i den sammanfattande litteraturen fått sig anvisade en mycket undanskjuten plats, om de ens blifvit omnämnda”.
Karta av Jonas Westman från år 1898. Den nybildade sjön med vy mot Norge , ibland kallad för Issjön men har inget namn på dagens karta, sedd från sluttningen av Miehtjerbákte. För 127 år sedan var hela sjön täckt av is.
Med utgångspunkt i Jonas Westmans från år 1898. För 127 år sedan var hela sjön täckt av is (den ljusblåa ytan). Kartunderlag Lantmäteriet.
Långt senare, närmare bestämt 127 år, betraktar vi landskapet; undertecknad och Lotta Lestander, VD för näringslivsbolaget Argentis i Arjeplog. Nu uppfylls en av hennes drömmar om att besöka glaciärområdet sommartid.
– Besöket vid Sállajiegŋa är en av de mest mäktiga och berörande naturupplevelser jag varit med om. Vetskapen om att Piteälven har sin början just här ger ett nästan svindlande perspektiv. Landskapet är speciellt, nästan som jag tänker mig ett månlandskap, med stenar i alla tänkbara former och färger, ingen den andra lik. Det är som att vandra i en geologisk skatt-
kammare.
Sállajiegŋa, som betyder sprucken is på samiska, är den största glaciären inom svenskt område. Vid besöket kunde vi både se och höra hur stora isblock kalvade.
– Det var en häftig upplevelse att sitta på första parkett. Först hör man hur isen spricker upp, ser ismassorna som faller och lämnar efter sig en intensivt blå isvägg som sedan vitnar när den torkar. Dånet när ismassorna släpper och de kraftiga svallvågor som sedan bildas när ismassorna faller i vattnet. Det var vackert, storslaget men också en påminnelse om att naturen är i ständig rörelse. Att bevittna det gav mig en dubbel känsla, en stark fascination och samtidigt en skärpt medvetenhet om att de förändringar vi pratar om globalt faktiskt pågår här och nu, mitt i mitt eget fjällandskap.
Fjällområdet får en ny växtlighet
Nedsmältning av glaciärer pågår världen över. Den globala medeltemperaturen för år 2022 var ungefär 1,15 grader varmare jämfört med perioden 1850-1900. I klimatsammanhang kan det betraktas som en stor och snabb ökning. Andra tecken på förändringar är minskning av tjocklek och utbredning av istäcket i Arktis, stigande havsnivåer och förändrade nederbördsmönster. Juli 2025 blev till exempel ovanligt varm i Norra Sverige och inte minst i Arjeplogs kommun. Det är en tydlig statistisk trend att dagarna de senaste åren har blivit mycket varmare För fjällområdet innebär det att en ny växtlighet tar form och att det blir mer regn.
Men om Fredrik Westman en gång uttryckte en grämelse över att Sulitelmaglaciärerna hade en alltför undanskymd plats i medvetandet har detta ändrats. När Jonas Westman är på plats sammanfaller det tidsmässigt med när glaciären nådde sin största ut-bredning, det vill säga av vad som hittills har kunnat dokumenterats.
1965 Sállajiegŋa inkluderades i Tarfalaverksamhetens forskningsprogram. Detaljerade kartor finns från många år. Glaciärens front har en storslagen isbräcka (vertikal isvägg vid dess ytterkant) mot den s k Issjön. I augusti 2013 kalvade väggen stort, sjön tappades på ungefär fem meter vatten vilket ledde till en dramatisk reträtt av frontläget. Därmed förändrades hela området. En stor isgrotta raserades.
Sállajiegŋa en påminnelse om en unik miljö
Vid vårt besök fanns ingen stor isgrotta att se, men nya skapas eftersom de bäckar som trycker fram på botten av ismassan söker vägar ut. Vattnet trycks ut i den allt mer livliga Lájrrojåhkå som ansluter till Pieskehaure.
En annan älv fylls också på från glaciären intill, Stuorrajiegŋa. Dess front ligger ca 150 meter högre än Sállajiegŋas. Vi är helt enkelt i Piteälvens källa. Men varför heter då inte älven Sulitelmaälven eller motsvarande? När man ser de vattenmängder som sätter fart mot havet undrar man varför inte namnkällan anses ha större värde än mynning? Onekligen en appropriering eftersom halva älvsträckan ligger inom Arjeplogs kommun. Men, det får bli en annan diskussion!
Lotta Lestander sammanfattar:
– Besöket till Sállajiegŋa blev en påminnelse om hur viktigt det är att värna våra unika miljöer, inte bara för oss som lever här, utan även för kommande generationer.
Källa: WMO State of the Global Climate, SMHI och Bolincentret för klimatforskning.
I Svenska turistföreningens årsskrift Svenska turistföreningen
från 1899 kan man läsa Jonas Westmans rapport från Sállajiegŋa, Jökelstudier vid Sulitelma.
Läs mer här: https://bolin.su.se/data/svenskaglaciarer/salajekna.php
Den nybildade sjön med vy mot Norge, ibland kallad för Issjön men har inget namn på dagens karta, sedd från sluttningen av Miehtjerbákte. För 127 år sedan var hela sjön täckt av is. Foto Maria Söderberg
När isen smälter förändras historien
Arkeolog Markus Fjellström är koordinator för projektet ”Glaciärarkeologi i Sápmi”. Här vid Sállajiegŋa 2018 i anslutning till en inventering. Foto Maria Söderberg
När får Arjeplogsfjällen sin egen Ötzi? Ni vet, denne alpinist från stenåldern som hittades 1991 på gränsen mellan Österrike och Italien och fick nam-net efter den plats i alperna där han hittades, Ötztalalperna. Eftersom Ötzi var så välbevarad i glaciärisen har han försett forskare med det bästa exemplaret hittills av människa som är över 5 000 år. Det är belagt att människor levde i närheten av nuvarande Arjeplog för ungefär 9 800 år så teoretiskt är det ju ingen omöjlighet att någon en dag finner en mycket gammal mänsklig kvarleva. Åtminstone finns det
möjlighet att finna mycket gamla föremål när snölegor och glaciärer smälter.
– Det är viktigt att vi nu inventerar, för smältningen går snabbt, berättade arkeolog Markus Fjellström när han höll föredrag på Silvermuseet. Tidpunkten var 6 augusti 2025 och dagen efter skulle hans team ut igen för att söka. De skulle åter till ett område väster om Laisälven i höjd med Laisstugan.
Sedan 2019 pågår projektet ”Glaciärarkeologi i Sápmi” och under 2024 års expedition i Arjeplogs- och Jokkmokksfjällen fann de många fler fynd än vad de någonsin har gjort de tidigare åren. Bland det mest intressanta – bland pilar, pil-spetsar och pilskaft där några är mer än tretusen år gamla – hittades ett pilskaft från ett armborst.
– Vi har kunnat datera pilskaftet till början av 600-talet, berättade Markus Fjllström och publiken höll för någon sekund andan.
Ett armborst? Detta pilbågsliknande skjutvapen är ju främst känt för att användas i strid. Men här, i Arjeplogsfjällen, har det alltså använts för att jaga med, eller?
Nu söker projektet nya medel för att kunna fortsätta sin skattjakt i fjällområdet. Det slitna ut-
trycket om att historien, i detta fall den i norr, behöver skrivas om är högst påtaglig.
