Den mäktiga statyn på sin plats. Bild från den 22 juni 2024. Foto Maria Söderberg

”Anfallet mot Umeå ledde till förhandlingar, som Barclay de Tolly genomförde i Umeå och Piteå, och ett fredsavtal slöts”

Krönika 22 juni 2024 / uppdaterad 3 januari 2025

En staty av Michael Andreas Barclay de Tolly i Riga. Den är genast så osannolik bara man tittar på den att det måste undersökas. de Tolly var en rysk fältmarsalk och hade en framträdande plats i Napoleonkrigen, han blev 1810 rysk krigsminister. Men, att stå staty i Esplanadparken, Riga, ett stenkast från den rysk-ortodoxa kyrkan, väcker en undran i det antiryska lettiska samhället. Inte minst efter vad som hänt i Ukraina. Men till skillnad från många andra statyer – av till exempel Lenin och Stalin – har den här inte flyttats bort. Minnet av den fattiga livländska adelsfamiljen av skotsk härstamning måste – trots det ryska sammanhanget – måste ha ansetts hedervärt på något sätt, eller snarare minnesvärt. Men ändå? Nog väcker det tankar.

 

Monumentet 1913. Fotograf okänd.

Vid statyn till minne av Michael Andreas Barclay de Tolly. Foto Maria Söderberg

Statyn invigdes i Riga 1913 för att markera segern över Napoleon. På bilder kan man se att det måste ha varit med pompa och ståt. Under det första världskriget smältes den ned för att långt senare, 2002, åter resas på sin ursprungliga sockel av granitsten. För initiativ och kostnad svarade affärsmannen Jevgenijs Gomberg.

Michail Barclay de Tollys militära karriär tog fart med Rysslands krig mot Turkiet 1788-89 och fortsatte året efter till Finland för att stå emot den svenske kungen Gustav III. 19 år senare skulle han vara tillbaka i de nordliga breddgraderna och här blir det inte litet dramatik; om Barclay de Tolly hade lyckats väl kunde Sverige ha blivit en del av det ryska imperiet. 3 500 man tågade i mars 1809 över den isbelagda Kvarken i Bottenviken. Anfallet mot Umeå ledde till förhandlingar, som Barclay de Tolly genomförde i Umeå och Piteå, och ett fredsavtal slöts. Priset var högt. Sverige avstod Finland till sin ärkefiende. En tredjedel av territorium och en fjärdedel av sin befolkning. Detta tillföll tsaren, ett resultat av ett krig som inletts i februari 1808, då ryska trupper gått över gränsen vid Kymmene älv.
Michael Andreas Barclay de Tolly står alltså på paradplats i Riga.
Jag har just anlänt till Aberdeen när jag publicerar dessa rader på min Facebook-sida och tänka sig, Towie Barclay Castle, ligger inte långt härifrån. Det är bara 40 km till slottet där klanen Barclay hade sitt fäste. Här hade alltså denne härförare sin härkomst. Tänk, vilken historia som plötsligt band ihop min resa till Skottland via Piteå, Umeå, Riga och så till Aberdeen.
Nu väntar tåg till Edinburgh och sedan vidare till Loch Lomond.

 

Uppdatering 3 januari 2025

 

”Är statyn riven?!” Stefan Eriksson, som arbetar för Nordiska ministerrådet i Riga, och jag besöker en utställning om Ukraina på Armémuseet. Vi pratar om mitt besök i Riga i slutet av juni – när han inte var där – men att jag gjorde en heldag i stan i väntan på flyget till Abeerden. Nu blir jag överraskad.
I Riga uppmärksammade jag, som sagt, den märkliga statyn.
Men nu, tänka sig, är statyn sedan den 30 oktober 2024 borta från sin plats och ska vara återförd till sin ägare, affärsmannen Jevgenijs Gomberg. Själva piedestalen kommer att placeras på Varoņu Street 13, där en utställning av monument planeras. Om detta har Rigas borgmästare berättat om på X med bilder. Här finns en avancerad hemsida med Lettlands monument samlade.
Det fanns röster mot att statyn skulle tas bort från sin prominenta plats, de var inte många. Några av dem var proryska.

Statyn monteras ned. Foto Vilnis Ķirsis

Den lettiske varianten av Riksantikvarieämbetet motsatte sig inte en flytt av statyn och har påpekat att monumentet inte hade ett statligt kulturminnesskydd, men däremot ett kulturhistoriskt värde. Därmed skulle den inte förstöras.
Många nedmonterade monument som påminner om Sovjettiden finns idag på Riga Monuments Agencys lager på Varoņugatan 13, Rīga (svårt hitta exakt namn på denna plats, önskar hjälp). Så även den sockel som alltså tillhörde statyn av Michael Andreas Barclay de Tolly.
Men var verkligen denne ryske krigsminister själv på plats i Umeå och Piteå? Det ska undersökas, beställt en bok som troligen har svar på frågan.
Tills vidare kan det vara värt notera att det senaste slaget med den ryska armén ägde rum i Pitsundet 25 augusti 1809. Michael Andreas Barclay de Tolly befann sig i den militära ledningen. Striden gav förluster på båda sidor med 19 sårade och sex dödade svenskar, samt 20 sårade och 13  dödade och sju tillfångatagna ryssar. Den ryska segern blev begränsad, men efter slaget plundrades Piteå av ryssarna.
Kriget fick dock stora följder för Sverige. I det som kallades det Finska kriget förlorade man hela området Finland och landskapet Österbotten till Ryssland. Dessa områden blev sedan det som kallades för Storfurstendömet Finland som en del av det ryska imperiet fram till 1917.

Maria Söderberg

 

Litet mer:
– Klanen Barclay sägs enligt en inskription ha grundat slottet 1186. Dessa Barclay´s påstås ha plundrat ett nunnekloster på 1100-talet. Den nuvarande strukturen byggdes i stenmur och blev klart år 1593. Bilder. 
– Uppslagsverket Finland om Michael Andreas Barclay de Tolly, länk r. De skriver bland annat: ”Barclay de Tolly torde näst kungar, kejsare och marskalk Mannerheim vara den historiska person med anknytning till Finland som har fått flest äreminnen sig resta, dock alla utanför landets gränser. Hit hör åtminstone mausoleet på godset Jõgeveste (Beckhof) i Helme i Estland och statyn framför Kazanska katedralen i S:t Petersburg, i Dorpat, i Riga och på dödsorten Tjernjachovsk (tid. Insterburg i Ostpreussen). Han har också sitt helfigursporträtt i Vinterpalatsets s.k. militärgalleri”. Men, nu får uppslagsverket uppdatera sin information för i Riga står inte längre någon staty.
– Missa inte denna intressanta sida om monument i Lettland: https://rigaspieminekli.lv/?lapa=pieminekli&zanrs=1&rajons= 

Ryska trupper tar sig över Kvarken i Bottenviken 1809. Målning av Alexander von Kotzebue (1815-1889). Originalet finns på Eremitaget, Sankt Petersburg.

Illustration Carl Otto Nordensvan från boken ”Finska kriget 1808-1809”. Här skildras hur Joachim Zachris Duncker i slaget vid Hörnefors 1809. I baktruppen, såras Duncker dödligt och dör kort därefter, till följd av vad som skulle bli krigets sista strid där finska trupper deltog. 

 

 

 

 

 

 

Bok & Vandring i Jäckvik / Jäggeluaktta 17-20 juli 2025

Häxor – utställning på Historiska museet