Geolog Sergej Lebedev om gruvan på Nasafjäll: ”Det måste ha utförts ett hårt arbete här”

 

 

”Drömmen vilade på fata morgana, en illusion. För mig uttrycker landskapet en tragedi”, säger geologen och författaren Sergej Lebedev
när han besöker Nasafjäll. Silvret upptäcktes 1634 och idag återstår ett stort område på fjällsluttningen med mer eller mindre lyckosamma försök till utvinning som ägde rum under flera hundra år.

 

15 augusti 2023

Sergej Lebedev är inte enbart en hyllad rysk författare och journalist som översatts till tjugo språk. I Sverige har han bland annat utkommit med tre romaner, essäer om Sandarmoch i Karelen och om människorättskämpen Jurij Dmitrijev. Han är även geolog med utbildning vid Moskvas statliga geologiska universitet under det rörliga och politiskt stökiga 1990-talet i Ryssland. I klassen var eleverna var indelade i två grupper; den ena ägnade sig främst åt vetenskapliga undersökningar inomhus och den andra bedrev främst fältstudier. Det var också i den senare som Sergej Lebedev fann sin plats.

Som mineralletare i bergen

När vi samlas i närheten av norska Bolna, på den östra sidan av Randalsälven, och har åtta kilometer vattenrik fjällterräng framför oss, berättar Sergej Lebedev om sin bakgrund. Det är tidig morgon och vädret ser ut att vara på vår sida. Det är mulet och tio plusgrader. På sluttningen ovanför oss sliter några renar av gräs och ljungpiparen kommer snart att skrika ut att vi är inkränktare. Toppen av Nasafjäll är 1 211 meter över havet, men vi kommer aldrig att se den utan passera längs en led på bergets nordvästra sida.
– Jag var ung, 14 år, när jag började delta i expeditioner för att hitta mineraler. Inte minst var jag inspirerad av mina vänner på universitet och mina föräldrar som var geologer. Att försöka hitta mineraler omgavs av en viss sorts romantisk idé. Det visade sig att jag hade viss fallenhet för att hitta sådant som kunde ha ett värde och sökandet påminner litet om att vara detektiv.
I 1990-talets Ryssland var det svårt för unga att hitta arbete med en rimlig lön. Någon tillämpning av lagstiftning om mineraler fanns inte och att studenter åkte runt och försökte leta efter spännande stenar var det då ingen som brydde sig om. I anslutning till det geologiska universitet fanns en workshop där studenter kunde arbeta med maskiner för skärning och polering.
– Vi kunde också sälja mineraler till privata samlare och museer.
Resorna gick till många områden i det arktiska Ryssland och till Centralasien.
– Jag lärde mig väldigt mycket och var också ofta ute på egen hand.
Med resorna och många nya möten kom han att intressera sig för en mörk epok i Sovjetunionens historia som sammanföll med sin egen familjs förflutna. Bakgrunden var att Sergej Lebedevs mormor var gift två gånger. Hennes andra man hade varit statlig säkerhetsofficer och chef för ett Gulagläger som en del av administrationen av Stalins slavläger i Sibirien. I romanen Vid glömskans rand, som först utkom på ryska 2011 (och 2017i Sverige), finns en nedtystad historia i en familj som kommer upp till ytan när en ung man – geolog, precis som Sergej Lebedev – söker efter sanningen. 

En tid av hopp som grusades

I Ryssland står guld och järnmalm för ungefär hälften av produktionen. Landet är en av världens största producenter av efterfrågade metaller och mineraler. Självklart var intresset stort under 1990-talet när nya möjligheter öppnades. De med starka ekonomiska muskler och rätta kontakter kunde både starta och överta gruvor. Handeln för märkliga stenar till utsmyckning och som symboler för makt och rikedom ökade. I den nya tiden fanns många kreativa lösningar på att använda stenar som talismaner och även till läkekonst. Andra områden i samhället – där en affärsidé kunde utvecklas – prövades friskt.
Sergej Lebedev beskriver Rysslands 1990-tal som en tid av hopp, men där naiviteten var stor.
– Man önskade att den fria marknaden per automatik skulle skapa ett fritt, demokratiskt samhälle.
Resultatet blev istället en ”semifeodal ekonomi där äganderätten respekteras godtyckligt”, vilket han skriver om i Expressen den 26 december 2021 och där han fortsatte: ”…och när som helst kan upphävas på en nyck från en maktägande klick som först dominerades av oligarker och sedan togs över av säkerhetsstrukturernas men of power”. Hans utförliga text kan ses som ett varsel för vad som snart skulle komma. Två månader senare, den 24 februari 2022, inledde Ryssland ett fullskaligt krig mot Ukraina. Kriget skulle skaka om världen på många plan. För de som arbetar inom gruvnäringen internationellt blev omställningen påtaglig. Att Ryssland fortsätter hävda, som de gjort sedan 2014, att Donas tillhör dem är ingen tillfällighet. Det mineralrika området, Donbasbäckenet,  med kol- och järngruvor är lukrativt.
För Sergej Lebedev tog livet en vändning efter sju år med mineralletning. Vid 21 års ålder anställdes han som journalist på tidningen Pervoje sentiabrja, Första september. Året var 2002. Han hade även börjat skriva dikter. Det var det här som han främst i fortsättningen skulle arbeta med – att skriva. 

Laisdalens gruvor och krigen

På flera sätt har dagens europeiska krig beröring med starten av gruvan i Nasafjäll. Europas trettioåriga krig slukade Sveriges resurser – såväl mänskliga och ekonomiska – och nyheten om silverfyndigheten i norr togs emot ytterst väl. Alla resurser sattes in för att dra igång driften. ”Man hoppas här, näst Guds tillhjälp så skall det bliva det Svenskas Västindien”, skrev riksrådet Carl Bonde 1634 till rikskanslern Axel Oxienstierna som befann sig i Magdeburg. I samma dalgång där vi befinner oss, i Laisdalen vars vatten rinner från Nasafjällsområdet och når det Bottniska havet, öppnades en annan gruva i krigstider. I april 1943 gick det första malmlassen med bly från Laisvall till Rönnskär. Gruvdriften höll igång i nära sextio år. Med ett rakt streck på kartan är det nio mil mellan Nasafjäll och Laisvall. Samma morgon har vi rest längs det som brukar kallas för Blodsvägen. Här slavade sovjetiska krigsfångar för att bygga järnväg och bilväg för nazisterna framfart i Nordnorge. Det är ett ödets ironi att blymalm från Laisdalen bland annat såldes till ett krigförande Tyskland, liksom järnmalmen från Kiruna fann sin väg.
Man kan även foga in en annan lågintensiv konflikt med områdets samebyar på norsk och svensk sida. På den norska sidan av Nasafjäll planeras en kvartsgruva med kinesiskt huvudägarskap. Sametingen i Norge, Sverige och Finland motsätter sig gruvplanerna.
Men i den frågan har det varit tyst nu i flera år.

 

 

Rofyllt fjällandskap

Vad kan ses på Nasafjäll? Här visar sig urberget i den skandinaviska fjällkedjan som sträcker sig till Spetsbergen och är en del av Kaledoniderna som bildades för 510-400 miljoner år sedan. Nasafjällsfönstret benämns området. Malmmineralen vid Nása utgörs av zinkblände, magnetkis, blyglans (som man utvinner silver av), antimonit och boulangerit. De två sistnämnda har ett mindre användningsområde. Antimonit används i till exempel batterier och mascara, och den ekonomiska användningen av boulangerit är att den kan utnyttjas som blymalm. Nasafjäll blev känd som silvergruvan – från början kallades den för Piteå silververk – även om den överlägset mest utvann bly.
– I jämförelse med Alperna, som är en ung bergskedja där klippor och block är skarpa, rör vi oss här i ett riktigt gammalt område. Dessa berg är lugnare, mjukare till formen och de visar, för mig, en särskild skönhet. De krafter som en gång formade landskapet har för länge sedan släppt sitt grepp. Det är rofyllt röra sig i landskapet eftersom man blir medveten om vad tiden gör med naturen, säger Sergej Lebedev.
– Det skapar ett lugn i själen.
När en geolog pratar om tid handlar det om svindlande begrepp. Alperna formades med början ungefär för 35 miljoner år sedan och där vi vandrar på Nasafjäll handlar det om en urberg som är äldre än 1 500 miljoner år.

Små kvartskristaller

Sergej Lebedev berättar om vulkaniska och sedimentära bergarter och om de hav som fanns innan kontinenterna kolliderade. Några fossiler kommer vi inte att kunna se på Nasafjäll. De försvann när havsbotten pressades upp flera tusen meter över havsytan och senare bildade den fjällkedjan som vi nu har under våra fötter.
Sergej Lebedev står vid Silbonasigruvans kant. Här finns det djupaste schaktet som är 14 meter. Det är inga svårigheter finna kvarts i små block och bitar av glänsande mörk blyglans.
– Här har man försökt följa kvartsådran som en gång bildades genom kristallisation av heta strömmar från jordens inre. Det kunde vara temperaturer på 300 till 400 grader när de nådde ytan. Det jag kan se är att kvartskristallerna inte är särskilt stora, ungefär en centimeter, men det hindrar ju inte att de kan vara mycket större om man går djupare ned.

”Landskapet uttrycker en tragedi”

Gruvdriften startade alltså 1635 och pågick fram till 1659 när gruvan ödelades av en dansk-norsk här. Även smälthyttan i Silbojokk gick samma öde till mötes. Brytningen återupptogs på 1770-talet för att sedan tyna ut i början av 1800-talet. Ännu en period påbörjades på 1880-talet när malmen fraktades till Norge. Denna kortfattade historiebeskrivning säger något om att det ögat idag ser på fjällsluttningen skildrar flera epoker. Vad som kvarstår, förutom det söndertrasade landskapet på sluttningen, är en av Sveriges mest giftiga platser där det vatten som rinner i gruvområdet är skadligt att dricka.
Med varsamma steg rör sig deltagarna mellan gungande stenblock och porös varp. Sergej Lebedev både hoppar och glider fram bland stenarna med skarp sökande blick. I mörka stollar tänder han pannlampan.
– Man ser flera exempel på hur man gjort försök, stora och små i berget, för att sedan ge upp, säger Sergej Lebedev och pekar på de många öppna schakten.
– En ådra har bearbetats två, tre, fyra eller fem meter och sedan har man gett upp. Det måste ha varit väldigt svåra förhållanden att bryta malm här. Jag kan tänka mig att människor säkert kom hit med förhoppningar eller kanske av ren girighet, men att man aldrig lyckades hitta den där stora fyndigheten. Drömmen vilade på ett fata morgana, en illusion. För mig uttrycker landskapet en tragedi.
Det är inte för inte man undrar om Sergej Lebedev i tanken återvänder till sin gruvskildring från Gulaglägren i Sibirien när hans huvudperson i romanen Vid glömskans strand besöker gruvarbetare. Där befann sig romanens undersökande geolog i jordens innanmäte och betraktade gruvans villkor. För människorna, vars hälsa bröts ned, var horisonten en arbetsterm som avslutades i en återvändsgränd.

Text och bilder: Maria Söderberg

 

Arrangör för vandringen till Nasafjäll den 24 juli 2023 var Bok & Vandring.
Särskilt tack till Sergej Lebedev och Stefan Ingvarsson för er medverkan och support.
Se 2023 års program här: https://topofarjeplog.org/2023/07/valkommen-bok-vandring-20-23-juli-2023/
Här om kommande Bok & Vandring 2024: https://silvervagen.com/2023/09/bok-vandring-i-jackvik-jaggeluaktta-18-21-juli-2024/ 

 

 

 

 

 

Mer av Sergej Lebedev

Sergej Lebedevs böcker har översatts till tjugo språk och hyllats av både läsare och kritiker. The New York Review of Books har bland annat omnämnt honom som “den bäste i den unga generationen ryska författare”. De kritikerrosade romanerna ”Vid glömskans rand”, ”Debutant” och ”Augustimänniskor” utges på Nilsson förlag.
Augustimänniskor utspelar sig i Ryssland 1991. I augusti skakar en kupp landet, Gorbatjov avsätts och Jeltsin tar makten. Landet splittras och inget är längre som det varit. Vissa tjänar pengar på utvinningen av jordens resurser, medan andra sjunker långt ner i fattigdom. Lebedev skildrar hur Rysslands svåra historia sätter sin prägel på samtiden. I sina romaner går han tillbaka till den sovjetiska och ryska historien i ett försök att sätta fingret på vad som gått fel och vad som fortsätter att hemsöka det ryska samhället.

Lästips:

”Därför blir vi inte kvitt Sovjetunionen” (Expressen 26/12-21): https://www.expressen.se/kultur/ide/darfor-blir-vi-inte-kvitt-sovjetunionen/?fbclid=IwAR3HUPS0znMQr-sQkFnIUJHbOxVDM3Vlc-g5d0rN-hmTBqWLec0G3gpBAtg

Sergej Lebedev | Fallet Jurij Dmitrijev
https://www.ariel.nu/gotlandssamtal-01

Sergej Lebedev: ”Det finns inga ursäkter för detta brott”. Intervju Stefan Ingvarsson.
https://vi.se/artikel/sNpnPnwn-a0j2LRwp-1a375

Gunnar Ardelius: Världens historia göms i våra hjärtan
https://www.svd.se/a/jPAOvo/varldens-historia-goms-i-vara-hjartan

Sanningssägaren av Staffan Heimerson:
https://www.axess.se/artiklar/sanningssagaren/

Om Nasafjäll

Nasafjäll : ett norrländskt silververks historia (1923) av Janrik Bromé – om geologi sidorna 49-50.
Från malm till mynt: en historisk-metallurgisk studie om Nasafjäll, Studia Laplandica (1986), av Kenneth Awebro.
Rapporter från Expedition Nasafjäll finns att ladda ned här:
https://www.landskapsarkeologerna.se/rapporter/

 

 

Dagen innan vandringen till Nasafjäll – besök på Nordland nasjonalparksenter

Bok & Vandring var över, men en extra tur erbjöds deltagare genom att följa med till Nasafjäll. Färden gick längs Silvervägen och över till norska Røkland där vi tog in på det unika Storjord Hotel. På kvällen fick vi en guidad visning med Kari Nystad- Rusaanes, daglig leder för Nordland nasjonalparksenter och för Adde Zetterquist kunstgalleri. Nordland nasjonalparksenter är ett informations- och besökscentrum för samtliga sju nationalparker i Nordland fylke.
Galleriet öppnade 2013 som en utställningshall för bildkonst och en utställningsplats för Per Adde (1926–2020) och Kajsa Zetterquist (f.1936). De var, och är, engagerade för naturvärn, samiska rättigheter och konstpolitik.
Läs mer här! https://www.nordlandsnaturen.no/