Meditation av landskap: Helene Schmitz

10 oktober 2020

Tack för inbjudan! Det är hedrande få inviga en utställning med Ahlbäckpristagaren för 2019, Helene Schmitz. Hon är en av Sveriges mest uppmärksammade fotografer, nu senast, 2019, när hennes bok med titeln Thinking Like a Mountain fick Publishingpriset i kategorin Praktverk. Här finns nu också hennes bilder i all sin prakt. Det är vackert; den planterade skogens eldhärjade stammar (”skogar som streckkoder”) snöklädda skogar, men också Aitikgruvans öppna sår ovanför Polcirkeln. Vackert, men också obehagligt; en kritisk granskning med vidöppen lins. Om människans komplexa förhållande till naturen. För mig infinner sig ett ett pirrande obehag: jag tittar nära på bilden av Aitikgruvan och ser inte en enda rörelse. Inte en människa. Det är dystopiskt. En kritik av det rådande samhället, vårt tillstånd.

Referenspunkterna för Helene Schmitz arbete är många.

Hon refererar till exempel till Aldo Leopold (1887-1948), en amerikansk naturfilosof som tidigt var ute med civilisationskritik; när människan extraherar ett enda element i naturen så får det enorma konsekvenser för hela det ekologiska systemet. Inte minst ni i Smedjebacken lever nära denna konsekvens, en plats som är mest känd för sin järnindustri. Hyttor och gruvor finns i hela området. Vi är många som idag känner priset för exploatering. Det kan också uttryckas som välfärdslyftet. Från fattigdom till ett av världens mest rika länder.

Samtidigt är vi ack så medskyldiga. Vi förutsätter att vi ska ha vår mobil, bil och dator. Somliga av oss minimerar sitt flygande, men även tåg kräver järn och el. Hela vårt bekväma liv omges av metaller. Vi ger ut böcker på papper och älskar ta in doften av en nytryckt bok. Vi torkar oss med papper på dass och använder alldeles i onödan för mycket av kemikaliska produkter för tvätt och personlig hygien.

Människan är komplicerad. Vi behöver stanna upp. Meditera.
Här på Meken finns tillfälle till detta.

För 14 år sedan fick jag Ahlbäckpriset och det gjorde mig verkligen överraskad. Det kändes också uppfodrande: Hur skulle jag kunna leva upp till denna fina utmärkelse? Priset riktas till konstnärer som skildrar arbete, arbetare, arbetsliv och arbetsmiljöer. Konstnären Johan Ahlbäck skapade tusentals bilder från Bergslagens industrimiljöer, en imponerande livsinsats. Vad hade jag gjort? Kommen från en kolonial miljö – vid fjällets rand med gruvor och de stora sjöarna – hade jag försökt berätta om människor och miljö i gruvor. Alltid ursäktande, alltid på gång. Ständigt nya former för engagemanget. Just nu i färd med att se effekterna av 1600-talets brytning i Nasafjäll. Snart fyra hundra år efter starten är detta en av Sveriges mest gifta platser.

Under en månad får publiken nu se fotografier av Helen Schmitz här i Konsthallen Meken. I fotografierna förenas det vackra med det hotfulla och skrämmande. Jag kan inte se annat än att Ahlbäcksstiftelsen har haft modet att bredda prisidéns innebörd. Arbetsmiljö får en ny innebörd i fotografens arbete.

Grattis till fotografens verk, grattis till Ahlbäcksstiftelsen och Meken!   

Maria Söderberg

 

 

Bakgrund:
Johan Ahlbäckpriset delas ut i konstnären Johan Ahlbäcks namn till konstnärer som skildrar arbete, arbetare, arbetsliv och arbetsmiljöer i Ahlbäcks anda. Priset, som delsvis består av en utställning på Konsthallen Meken, har delats ut sedan 1993 och mottagaren utses av Johan Ahlbäckstiftelsens styrelse

https://mekensmedjebacken.se/
10 oktober – 8 november 2020
Öppettider: tor – fre kl. 12 – 17, lör–sön kl. 12 – 15 | stängt: 31/10 – 1/11

 

 

2020 års Ahlbäckspristagare blev Jessica Fleetwood, född 1966 i Oxelösund.
Hon är en svensk skulptör och konstnär verksam i Dalsland.
Nästa år kommer hon att ställa ut på Meken.