Laisdalen: Flugfiske i drömmarnas dal med Andreas Lestander

Andreas Lestanders främsta  hobby är flugfiske.
Vi  träffade honom för ett samtal om Klinkhåmern,
ansvarsfullt fiske och om Saudiarabien.

• 15 september 2010

Namn: Andreas Lestander.
Ålder: 24 år.
Född: Arjeplog, pappa från Laisvallby och mamma från Arjeplog. Har stuga i Laisdalen.
Intresserad av: Fotografering, naturen, knivar, matlagning och flugfiske.
Äter: Grillat är godast.
Dricker: Har ett stort whiskyintresse.
Favoritfilm: Nyckeln till frihet.
Alltid i köket: Vitlök – ”är den intellektuelles ketchup”.
Aldrig i köket: en slö kniv.
Otippad matkombination: Knäckebröd med currysås och en pepperoni eller två. Det funkar faktiskt.
Paradrätt: en jäkligt blodig bit kött, gärna nöt eller vilt, fungerar alltid med en sallad.
Tips i köket: låt alltid köttet bli rumstempererat innan det tillagas.
Andreas bästa fiskrecept: Nyfångad harr med salt. Fyll fisken med björkblad och grilla den sedan i folie. Ha på lite smör om det finns. När fenan släpper lätt är den klar och det är helt underbart gott!

Av Petra Dahlberg

Under mörka vinterkvällar sitter Andreas Lestander på Drottninggatan i Arjeplog och binder flugor som liknar insekter. Och så längtar han till sommaren förstås, då han får möjlighet att prova flugorna och se vad de går för.
Förhoppningsvis fångar han en och annan fisk. Då, när han överlistat fisken, har han förverkligat ett mål och lyckats. Andreas pratar entusiastiskt om fisket, som är hans stora passion. En viktig del är att fiska ansvarsfullt.
– Fiske handlar om så mycket. Man ska till en början presentera flugan rätt och få fisken att hugga. Sedan ska man drilla den och vinna fighten. Om fighten varit utdragen bör fisken inte släppas tillbaka för tidigt. Fisken blir väldigt påverkad av mjölksyran och kan komma att dö av skador som orsakas av en för tidig frisättning. Om man i stället sakta drar den fram och tillbaka medan den vilar piggnar den snabbare till eftersom fräscht vatten pumpas genom gälarna. En död fisk på botten är slöseri på både potential och mat, konstaterar han krasst”.

 

Uppvuxen i Arjeplog och Riyadh

Andreas farfar byggde en stuga vid nedre delen av Laisan 1956 och förra sommaren byggde Andreas ut den med en bastu. Han är uppvuxen i Arjeplog och under stor del också Riyadh, Saudiarabien. Vid fem års ålder flyttade han med familjen till Saudiarabien eftersom hans pappa fick arbete som verkstadschef för ett stort företag. Där bodde de i ett inhägnat område av ungefär samma storlek som Laisvall, med ett par hundra hushåll. Somrarna spenderades i Sverige och då gärna hos farmor och farfar i Laisvallby. Det var där han introducerades för fisket.
Tiden i Saudiarabien var varm, uppemot 35-40 grader. Andreas återvände från Mellanöstern vid tolv års ålder, och sedan dess har han stannat i Arjeplog.
– Farfar visade mig och jag minns att jag fiskade mycket den sommaren, säger han och ler.
Han får en speciell blick när han talar om fiske, de bruna ögonen ser, om möjligt ännu vänligare ut, och han visar små filmsnuttar han filmat när han varit ute och fiskat med vänner.
Jag som inte är en fiskare ser bara en fisk. Andreas däremot ser en skönhet ”som man kan förlora sig i”.

 

Bättre släppa tillbaka

– Mina favoritfiskar är harr och öring. Öringen är mycket vacker med sina leopardprickar och gulaktiga buk. Harren har mer grålila färger och den är särskilt vacker när den spänner upp sitt stora ryggsegel, säger han.
När Andreas fiskar släpper han tillbaka mycket fisk. Det kan vara viktig avelsfisk, säger han, ”en toppredator” i vattnet. Det är inte alltid de största fiskarna som är godast.
– Rent matmässigt är ett halvt kilo godare än en fisk på fem kilo. Det är skillnad på kvaliteten, säger han och förklarar varför han släpper tillbaka så mycket fisk.
– Det är inte hållbart om vi är många som tar upp 20 fiskar per dag. I regel tycker jag att folk fiskar med ansvar, men det händer att de tar upp för små fiskar och då är det bättre att släppa tillbaka den och låta han växa till sig lite.

Till Andreas systers stora besvikelse kommer han sällan hem med fisk, för Andreas njuts den bäst ute i naturen – nyfångad och nygrillad. Han hämtar askar med flugor och visar sina verk. De är vackra och fingerfärdigt ihopknåpade. En del ser ut som riktiga insekter, andra mindre trovärdiga, men de är alla vackra att se på. Det finns olika flugor till olika årstider och olika fiskesätt. Det är en förbrukningsvara och han behöver hela tiden göra nya. Ibland lossnar flugan från tafsen, som är den lina som fästes längst ut på fluglinan och sedan knyts till en fluga, säger han och ler. Men det verkar inte störa honom det minsta.
En del flugor tar sex sju minuter att binda, andra uppemot 20 minuter. För Andreas är det mest intressant att fiska på ytan och på botten. En del flugor håller länge, andra är gjorda av mer sköra fjädermaterial. Han får mycket inspiration från hur andra har gjort och ibland utgår han från ett mönster men gör sedan sin egen tvist.

 

Dagssländor – som små konstverk

Han har ingen favoritfluga, men det finns de som alltid finns i asken. Som den realistiska Klinkhåmern exempelvis.
– Den syns bra, den är hållbar och den får upp mycket fisk.
Jag får höra från annat håll att Andreas är en av de bästa i Sverige på att binda flugor. Och när han radar upp sina skapelser på köksbordet förstår jag varför. De är alla som små konstverk, vackra, sköra och svåra att ta blicken ifrån. Man vill liksom undersöka dem för att se hur de egentligen är skapade.
Han visar en döende dagslända, en annan i syntetmaterial och ytterligare en som ska påminna om en Stensimpa. Variationerna tycks oändliga. Men han menar att vad som är vackert i asken är inte alltid de fisken gillar bäst. Han tror att all typ av fiske går med fluga, förutom djuphavsfiske förstås. Han pratar även om att fiska på ett sätt som ger fisken minimal skada, exempelvis genom hullinglösa flugor. Det är krokar som saknar den bakåtpekande lilla spets som försvårar att kroken lossnar alltför enkelt.Det är en annan teknik, men skadar inte fisken lika mycket som en vanlig krok.
– Man vill inte skada fisken mer än nödvändigt och ibland kan faktiskt en återbördad fisk skänka mer glädje än vad den skulle ha gjort i stekpannan, säger han.
Hur många flugor har du bundit då?
– Oj, jag vet inte. Men det är alldeles för många för att orka hålla räkningen.
Han avslutar samtalet med att säga att han längtar till sommaren. Och så längtar han till sina drömmars dal och syftar på – Laisdalen. 

 

• Andreas tips för ett lyckat fiske

• Eftersom flugfiske ställer vissa krav på den som håller i spöt och hur det svingas är en god idé att “torrträna” mellan säsongerna.
  De timmar du lägger ned på att träna upp din kastteknik är oerhört väl investerade när du väl befinner dig vid vattnet.
• Vid fiske med imitationer av exempelvis insekter, studera det insektsliv som finns i och nära de vatten du fiskar och imitera därefter. Imitationsfiske handlar inte heller enbart om rätt fluga vid rätt tidpunkt – flugan i fråga måste även fiskas på rätt sätt.
• Lär dig läsa vattnet och observera var fisken stationerar sig i strömmen – de bästa ståndplatserna för en stationär fisk är de där födotillgången är god, skyddet mot rovdjur är bra och där det inte kräver för mycket ansträngning av fisken i fråga för att
  behålla sin position.
• Var noggrann med din utrustning – den är inte starkare än dess svagaste länk! Slarva inte med knutar och kontrollera regelbundet skicket på din lina/tafs.
• Ge dig själv och vattnet tid att vila. Samtidigt som du ges skäl att koka kaffe ges skrämd fisk tid att återfå sin trygghet i strömmen.
• Begränsa din påverkan på naturen och djuren som lever däri. Om du vill att nästa återseende vid ditt vatten skall vara lyckligt, värna då om det som finns där!

Hur gör man en fluga?
På årets Laivallsdag den 6 augusti visar och berättar
Andreas Lestander hur man gör. Tid: 17.00–18.30. Laisvalls Fjällcamp. 

 

_______________________________________________________________________

Läs mer om fiske och vatten i Arjeplog i boken ”En skvätt om Arjeplog”.

En skvätt om Arjeplog heter en ny bok av frilansjournalisten Marianne Hofman. Arjeplog är Sveriges vattenrikaste kommun och där ligger också Sveriges djupaste insjö Hornavan, med ett största djup på 221 meter. Marianne Hofman bor i Arjeplog och ger bland annat ut nättidningen Arjeplognytt. Tillsammans med fotografen Erland Segerstedt från Skellefteå har hon skrivit boken En skvätt om Arjeplog, som handlar om vatten i alla dess former och funktioner. ”Vatten ger oss liv och möjligheter, men kan också ta liv och i ett svep spola bort de möjligheter som vi så lätt tar för givna. Vattnet rör på sig, förändras och speglar både livet och oss människor i sitt flöde. Ibland är vågrörelserna snabba och oförutsägbara, ibland är de långsamma och nästan omärkbara, men energin finns där, hela tiden. Det väcker känslor, och bär med sig en ursprunglig kraft som vi inte alltid kan hejda eller kontrollera. Allt vatten i hela världen hänger ihop. Från de minsta bäckar till de största havsströmmar i världshaven. Under arbetet med denna bok har vattnets kraft, betydelse och inverkan på våra liv framträtt tydligt. Arjeplog är Sveriges vattenrikaste kommun och så länge människor har funnits här har vattnet på många olika sätt haft en avgörande betydelse för överlevnad och utveckling. De äldsta funna spåren av människor i Arjeplog är tiotusen år gamla. Landskapet och människors liv var ett helt annat än det vi har idag, men behovet av vatten och viljan att leva nära vattnet var och är densamma. Med vår bok vill vi lyfta fram några berättelser om vattnet i Arjeplog.” (Från efterordet) https://midsommarudden.blogspot.com/2017/07/ny-bok-en-skvatt-om-arjeplog.html

A N N O N S