Svartkonst och trolldom levde kvar som en del av vardagen ända in på 1600-talet på Island. Det visar en bok som finns på Historiska museet. Jonatan Pettersson, docent i nordiska språk vid Stockholms universitet, berättade om hur han arbetat med att tolka den bok som är nedtecknad på 1600-talet, ja, möjligen 1500-talet. Foto Maria Söderberg
a
Ikväll lyssnade jag och 170 andra på ett föredrag om en bok om svartkonster. Vi satt i den mäktiga Barockhallen på Historia museet med den konststil som var dominerande för 300-400 år sedan. Hallen är inredd med kyrklig konst från 1500-talet och framåt. Ljudet blir också därefter. Föredragshållare Jonatan Petterssons röst ekade lätt och vi var många som hade svårt höra. Men, ingen sa något, vi var uppfyllda av en sorts högtidlighet som kan infinna sig i en kyrksal.
– Under den äldre medeltiden fram till 1200-talet ansåg kyrkan och det övriga samhället att djävulen inte ansågs ha någon större makt, berättade Jonatan Pettersson.
– När häxeri förekom var det män som anklagades. Men under senmedeltiden från 1400-talet till 1600-talet tillskrevs djävulen och demonerna alltmer makt.
Resultatet blev häxprocesser vilket också är en utställningen som pågår nu på Historiska museet med titeln ”Häxor”. Nu var det främst kvinnor som anklagades och avrättades.
Ett fynd presenteras. Foto från föredrag Maria Söderberg
Svartkonstboken kom från Island till Danmark i början av 1600-talet. Därefter inköptes den 1682 i Köpenhamn och fördes till Sverige av språk och fornforskaren Johan Gabriel Sparfwenfeldt. Vid den tiden var det av stort intresse att samla in s.k. ”götiska” minnesmärken och manuskript.
En av de som beskrev boken var nordisten Nathan Lindquist 1921 i En isländsk svartkonstbok från 1500-talet. (kan läsas här). Originalet finns att se på Historiska museet.
Flera forskare anser att boken är nedtecknad under 1600-talet, men det finns också de som menar att den bör dateras så tidigt som 1500-tal. Trots allt vittnar boken om att inslag av hedendomen fortfarande levde kvar som en del av vardagen under denna tid och hade överlevt, trots att Island kristnades mer än 300 år tidigare.
– Det som hittades i en liten låda i ett arkiv i Stockholm var en 8,5 cm hög och 5,2 cm bred bok. Den hade 14 blad.
– Det finns andra svartkonstböcker av detta slag, men denna handskrift är den kanske mest välkända och har getts ut internationellt flera gånger.
Under fördraget presenterade Jonatan Pettersson handskriften, arbetet med den och de preliminära planerna för den och bjöd in till en diskussion om vilka forskningsfrågor som ett material av detta slag väcker.
Det var inte minst intressant höra vad bokens innehåll handlade om.
Med i arbetet med svartkonstboken finns Jenny Nyberg, antikvarie med ansvar för arkeologi från tidigmodern tid vid Statens historiska museer, som ju också deltar i arbetet med att hitta sejten från Kasker.
Maria Söderberg
Se boken här: Vitterhetskademiens handskriftssamling volym 26, Isländsk Svartkonstbok
