Historiskt bergsbruk i det arktiska landskapet
Ny rapport om inventering på Nasafjäll
Dokumenterade lämningar ger en fördjupad bild av Nasa silvergruvor i Arjeplogs fjällvärld. I den nya rapporten Expedition Nasafjäll 2015–2023 samlas resultaten av omfattande fältinventeringar, arkivstudier och analyser av historiska kartor. Rapporten som omfattar 200 sidor visar samtidigt hur mycket som återstår att utforska om gruvdriftens följder för människorna i det omgivande samiska landskapet. Under projektets fältarbete har lämningar identifierats, lägesbestämts, beskrivits och registrerats. Gruvhål, byggnadsgrunder, platser för malmbearbetning och transportleder gör det möjligt att följa verksamhetens utveckling under flera gruvepoker. Bland resultaten finns 35 utmålsrösen som markerade gruvrättigheternas gränser och en kolbotten som visar att träkol framställdes på kalfjället. Platsen för gruvans kyrka eller kapell har också kunnat identifieras med stor säkerhet.
Huvudsyftet att inventera och dokumentera
Huvudsyftet med Expedition Nasafjäll har varit att systematiskt inventera och dokumentera de fysiska lämningarna efter gruvverksamheten. Under åren 2015–2023 identifierades, lägesbestämdes, beskrevs och registrerades omkring 350 objekt. Genom att jämföra lämningarna i terrängen med historiska kartor och arkivhandlingar har projektet kunnat klarlägga många av deras funktioner och upprätta en preliminär kronologi för gruvområdets utveckling. Fältarbetet har därmed skapat ett mer detaljerat underlag för både forskning och kulturmiljövård.
Inventeringarna omfattar gruvhål och brytningsytor, byggnadsgrunder, platser där malmen sorterades och bearbetades samt rösen och spår av färdvägar. Även utanför de fyra större gruvområdena har lämningar identifierats. Dessa visar bland annat hur man under senare verksamhetsperioder sökte efter malm och utförde arbeten för att behålla gruvrättigheter. Resultaten gör det möjligt att bättre skilja mellan olika slags verksamhet och förstå hur de hängde samman i landskapet.
Ett konkret resultat är dokumentationen av 35 utmålsrösen, som markerade gränserna för de områden där gruvinnehavarna hade rätt att bryta malm. Rösena är uppbyggda på likartat sätt, med visarstenar som anger gränsernas riktning. Kunskapen om deras utformning kan också hjälpa till att identifiera motsvarande lämningar i andra gruvmiljöer, där vegetation gör dem svårare att upptäcka.
Grund för fortsatt forskning
Ett annat resultat är identifieringen av en kolbotten nära kyrkogården vid Överberget. Vid fältarbetet 2021 påvisades ett kollager som gjorde det möjligt att bestämma den omkring tio meter breda lämningen som spår efter en resmila. Fyndet visar att träkol framställdes på kalfjället vid gruvorna och ger ett materiellt belägg för den platskolning som omnämns i skriftliga källor. Platsen för gruvans kyrka eller kapell har också kunnat identifieras med stor säkerhet. Fältarbetet har samtidigt tydliggjort vad som ännu saknas. Det är exempelvis fortfarande oklart var de samer som skötte transporterna bodde när de vistades vid gruvan, och flera byggnader som omtalas i källorna har inte kunnat återfinnas. De dokumenterade lämningarna ger därför både konkreta svar och en grund för riktade undersökningar av människornas arbete och livsvillkor på Nasafjäll. Rapportens avslutning pekar ut en tydlig riktning för fortsatt forskning: gruvans historia behöver undersökas tillsammans med de hushåll, färdvägar och resurser som gjorde verksamheten möjlig. Samernas insatser omfattade både renar och transporter samt kunskaper om terräng, årstider och hantverk. Hur silververkets krav påverkade hushållens försörjning och renhjordarnas villkor behöver studeras närmare.
Kvinnornas roll, klimatets betydelse och narrativet
Kvinnornas arbete är ett annat angeläget forskningsområde. De upprätthöll vardagen vid gruvan och hyttorna, men också i de familjer, gårdar och visten där männen togs i anspråk för silververket. Trots detta har deras insatser fått begränsat utrymme i historieskrivningen. Spridda uppgifter i räkenskaper, brev och domböcker ger möjligheter att synliggöra deras ansvar och livsvillkor. Även klimatets betydelse behöver undersökas vidare. Hur kunde människor arbeta och överleva på Nasafjäll under lilla istiden, och hur hanterades kyla, snö, proviantbrist och hälsorisker? Fortsatta inventeringar av vinter- och sommarleder kan samtidigt bidra till förståelsen av hur gruvan bands samman med hyttorna och bygderna längre bort. Rapporten väcker också frågor om själva berättelsen om Nasafjäll: vilka erfarenheter har förts vidare, av vem och med vilka syften? Genom att förena arkeologiska lämningar och arkivhandlingar med muntliga traditioner och jojk kan fler perspektiv få plats. Expedition Nasafjäll har lagt en grund för fortsatt forskning om hur gruvdriften förändrade ett historiskt samiskt landskap – och vilka följder dessa förändringar fick för kommande generationer. ♦
Information: Mejl till Lena Berg Nilsson, lena@landskapsarkeologerna.se
och Maria Söderberg maria@midsommarudden.se
Not. Berg Nilsson, Lena och Maria Söderberg (red.), Expedition Nasafjäll 2015–2023. Historiskt bergsbruk i det arktiska landskapet, Jernkontorets bergshistoriska utskott, H 93 (Stockholm: Jernkontoret, 2026).
Rapporten ges ut av Jernkontoret, som grundades 1747 och har en lång tradition av att stödja forskning och sprida kunskap om svensk bergshantering. Bergshistorisk forskning har varit knuten till organisationen sedan 1920-talet. Genom sitt bergshistoriska utskott och sin utgivning bidrar Jernkontoret till att fördjupa kunskapen om gruvornas och brukens teknik, människor och samhällsbetydelse – en tradition som rapporten om Expedition Nasafjäll för vidare. Läs mer här där också rapporten på 200 sidor kan beställas: Jernkontoret

Nasafjäll 2019. Regn i antågande. Fr v arkeologerna Lena Berg Nilsson, Ola Nilsson och Lennart Klang. Foto Maria Söderberg

