År 1638 genomfördes gränsförhandlingar vid Nasafjäll mellan kungarikena Danmark-Norge och Sverige. Uppställningen från Köpenhamn och Stockholm var omfattande. Det här var ingen utpost, det saknade inte betydelse eftersom den nystartade silvergruvan ingav hopp – och därmed lånemöjligheter – för den svenska kronan. Religionskrigen rasade i Europa och de europeiska stormakterna, däribland Sverige, sökte efter kolonier.

Men de Tre kronorna var sena på bollen och man ville hitta aktörer för att komma åt en skärva av det som England, Frankrike och Nederländerna redan uppnått. En ingång blev tysken Peter Minuit som den 24 maj 1626 hade köpt Manhattan av den lokala urbefolkningen, Lenape. Men var det ett köp av mark? Urbefolkningen hade inte samma uppfattning om privat markägande som européerna och kan ha tänkt sig att de 60 gulden gav köparen rätt att nyttja marken, snarare än att sälja den permanent. Omräknat till dagens valuta motsvarar 60 gulden år 1626 ungefär 8 000 svenska kronor.

Men Peter Minuit, som var anställd av Nederländska Västindiska Kompaniet, lämnade Manhattan och när han återvände hem 1631 miste han sin anställning. Några år senare engagerades han som ansvarig för den svensk-nederländska expeditionen. Nu var det inte, enligt vad Axel Oxienstierna, som Guds finger pekade mot Nasafjäll utan nu skulle man erövra land på andra sidan Atlanten. De två skeppen Kalmar Nyckel och Fågel Grip avgick från Göteborg och vid ankomsten till Amerika i mars 1638 påbörjades omgående förhandlingar om att köpa mark. Platsen låg intill Delawarefloden och det som idag är en stad med 72 000 invånare, Wilmington. Fort Christina upprättades. Den svenska kolonin bestod fram till 1655.

Genom att anspela på litet kontrafaktisk historia kan man ju undra hur det skulle ha varit om den svenskanlitade Peter Minuit behållit en fot kvar på Manhattan? Eller han och andra bitit sig fast vid Delawarefloden? Och hur hade de svenska bosättarna uppträtt när Nordamerikas urbefolkning allt mer trängdes bort från den expansiva östkusten? Troligen som alla andra kolonisatörer som ansåg sig ha rätt att att erövra land i religionens och i det som då sågs i rättfärdighetens namn. Vid gruvetableringen i det som senare skulle bli Arjeplogs socken var det i första hand en idé om att utvinna silver, i andra hand att missionera bland de ogudaktiga.

Kring allt detta funderar jag när jag kommer till New York, Philadelphia och Wilmington. Det har gått 400 år sedan som Peter Minuit vandrare runt på Manhattan och 388 år sedan som den svenska kolonin etablerades.

Tänker förstås på hur min farmor Anna Söderbergs fem bröder utvandrare långt senare till Amerika, eller rättare sagt Vancover i Kanada. De såg ingen framtid i Mullholm, Arjeplog eller i Sverige ö h t, eller så var deras motiv blandade. Ingen återvände dock. Banden mellan Amerika och Skandinavien är stora, bara från Sverige utvandrare mer än 1,3 miljon människor.

Så, detta fick bli några dagars studiebesök; Begav mig till The New York Historical museum vid Central Park på Manhattan, här fanns mycket att ta del av, men mindre om 1600-talet. Men deras bibliotek borde jag ha haft tid att utforska mer, ansökan görs i förväg. På American Swedish Historical Museum i Philadelphia spänner man över en bred skildring av de svensk-amerikanska utbytet. Museet grundades 1926 och är det äldsta svenska museet i USA. Det ligger på Lenapes förfäders marker (skrivs även Lenapehoking, Lënapehòkink). Från 1638 till 1655 var detta område också en del av New Sweden-kolonin. Intill museet finns ett naturreservat och en bit bort en ofantligt stor stadium, Lincoln Financial Field. Här ska snart matcher spelas när VM i fotboll drar igång.

I Wilmington fanns både Christina Park, Christina Fort, Christina Street, Old Swedes Historic Site (kyrka från 1638) och Delawaremonument. Staden hette tidigare Hopokahacking “place of tobacco pipes”. Kalmar Nyckel-stiftelsen bedriver säsongsvis visningar och utbildningar om sjöfart intill Fort Christina. Vid mitt besök i veckan var det stängt, men tack och lov stod den stora grinden öppen till monumentet och fortet vid Delawarefloden. Skulpturen – som visar Kalmar nyckel på en 7,5 meter hög pelare – är utförd av Carl Milles och avtäcktes 1938, trehundra år efter etableringen av New Sweden. På plats var kronprins Gustav Adolf och USA:s president Franklin D. Roosevelt, som berättade att han var ”stolt om det svenska blod som rann i hans ådror”. Just på 1930-talet verkar uppmärksamheten kring kolonin Nya Sverige faktiskt ha varit som allra störst när Sverige lyftes fram som ett politiskt föredöme i USA. Det inspirerade svenskättlingen Roosevelt till ”the New Deal” för att få fart på landets ekonomi och stödja befolkningen. I Vetenskapsradion (1/4-23) lyfter man fram att president George W Bush som vuxen fick veta att hans förfader kom från Sverige med skeppet Kalmare Nyckel. Kolonin varade bara i 17 år och framstår lätt som ett stort misslyckande, men det har också lyfts fram som en viktig startpunkt för svenska influenser i USA. ♦