Det är en lisa för själen bli påmind om den speciella historien i landet Belarus. Hit kom jag första gången i januari 1997 och jag tror det var två år senare som jag första gången träffade Andrej Kotliartchouk från Turaŭ, Polesien. Han var i Stockholm och skulle snart ansluta till Södertörns högskola.
Det gick inte att ta miste på hans brinnande historieintresse och snart hade han gett ut den första boken med en beskrivning av de historiska kontakterna mellan Sverige och Belarus. Det blev tydligt hur berättelsen om Belarus, en av de sovjetiska delrepublikerna, främst varit känd via Moskva. Ja, det var något som vi, som började kika på den belarusiska litteraturen i slutet av 1990-talet, blev grymt varse om. De ryska litteraturvetarna var i huvudsak marinerade i rysk litteratur med Moskva som centrum och såg i bästa fall med medlidande på den belarusiska litteraturen.
Så, det var med förväntan jag anlände till Wallingatan igår för att vimla och lyssna. I porten intill spelade Scalateatern ”Svenska revyn – en nationell angelägenhet”. Med trappan upp till det Estniska huset intill tänkte jag på att detta också var angelägenhet.
Med åren har Andrej Kotliartchouk blivit professor vid Historiska institutionen, Uppsala universitet. Här leder han intressanta projekt som till exempel att samla tidigare okänt, oanvänt och bortglömt källmaterial som berättar om Förintelsen och folkmordet på romer. Han har också skrivit om samernas historia på Kolahalvön och med detta ämne undrade jag förstås om han, och hela familjen, skulle kunna ansluta till Bok & Vandring i Jäckvik i sommar. Här ska vi förstås i god Barentsanda lyfta fram det enormt utsatta läget för urbefolkningen i dagens Ryssland.
I sitt föredrag beskrev Andrej Kotliartchouk unika skandinaviska kontakter med allt ifrån vikingatid, men även senare om hur det fanns långtgående planer under 1600-talet om att förena de östra delarna av Polen-Litauen att ingå union med det protestantiska Sverige. Mäktiga familjer som Sapieha och Radziwill i Belarus var till exempel protestanter, de var i högsta grad intresserade. 1655 låg ett förslag på bordet, men av detta blev inget. Den geopolitiska balansen i 1600-talets Europa skulle förmodligen sett annorlunda ut om denna union hade blivit.
En personlig och intressant utställning fanns på plats där konstnärens namn inte offentliggjordes. Men bilder kunde tas. Det är över huvud taget hjärtskärande att varje stund behöva tänka på om ens handlade i exil kan skada någon annan. Med detta i åtanke är det ett oerhört viktigt arbete som föreningar som Sveriges Belarusier / Беларусы Швецыі utför. De är religiöst och politiskt oberoende.
Tack för en fin afton! Två varianter av Draniki serverades, båda lika goda. 
Om kommande Bok & Vandring 17-20 juli 2025: https://silvervagen.com/…/bok-vandring-i-jackvik…/
Lägger till en bild från Turaŭ, Polesien, från 2006, och boken som utkom för än 20 år sedan.