– Det här var ju i nästa hundra år ansedd som landets högsta berg. Roligt att den ligger just i Arjeplogs kommun och i det stora glaciärisområdet. Men visst borde den få ett namn, det tycker jag, säger Nenne Åman. Foto Maria Söderberg

De sista åttio metrarna blev det mycket klättring. Foto Nenne Åman

En fantastisk utsikt från toppen. Foto Nenne Åman

På 1800-talet ansågs Arjeplogsfjällens höga topp i Sulitelma vara Sveriges högsta. Området var hett för forskare som intresserade sig för glaciärerna och botanik. Svenska Turistföreningen började en satsning på turism i området. Men så, 1897, besteg kartografen Gustaf Wilhelm Bucht Stortoppen i Sarektjåkkå och toppen i Sulitelmamassivet fick se sig besegrad. Bucht angav då Sveriges högsta höjd till 2 130 meter över havet (idag anges höjden till 2 089 meter över havet). Två år senare fick Bucht och hans team upp ögonen för Kebnekaise (på nordsamiska Giebmegáisi) som då uppskattades till 2 135 meter över havet. Dock ansågs mätosäkerheten vara för stor för att avgöra om den var högre än Sarektjåkkå. Frågan avgjordes först 1902 och sedan dess är Kebnekaises toppar de högsta i landet, det vill säga så länge som här finns is och snö på topparna.

Bortglömd, trots läget vid glaciärerna

Toppen i Sulitelma föll i glömska. Ja, så bortglömd att den inte går att hitta på dagens kartor från Lantmäteriet. Inte heller har den, eller området, någon framträdande roll inom Världsarvet Laponia. Inom forskningen, och för några få vandrare, är dock själva toppen välbekant. De tronande klippblocken på bergets topp sträcker sig 1 877 m meter över havet, och ligger mitt i den stora Sulitelmaglaciären. Den omfattar egentligen flera glaciärer, där två av Sveriges största Stourrajiegŋa och Sállajiegŋa, breder ut sig.

Perfekt väder: Sol och vindstilla

Vindstilla och sol. Väderrapporterna vid Sulitelmaglaciären var perfekta den dag i slutet av augusti när chansen uppenbarade sig. Men att åka via Norge gick inte, pandemin gjorde det omöjligt med sin stängda gräns. Att vandra skulle ta fyra till sju dagar. Därmed fick det bli helikopter från Vuoggatjålme till en startpunkt i dalgången. Här sattes tält upp och förberedelse för toppbestigning, precis på gränsen mellan Jokkmokks och Arjeplogs kommun. I väster reste sig fjällryggen som – förhoppningsvis – skulle besegras.
– Det blev en oförglömlig vandring, berättar Nenne Åman, Arjeplog, som under sommaren varit på Kebnekaises sydtopp, Vindelfjällen, Marsfjället och klättrat i Höga kustens Skuleberget. Dessutom, som alltid, vandrat i Arjeplogsfjällen.
– Det var en väldigt varierande tur till toppen. Vi hade snö, grus, stenblock och bitvis var det väldigt brant. Här fanns ingen led eller anvisning om hur man bäst tar sig fram.
– Utsikten var enorm! Det var möjligt se den norska kusten med Atlanten, den stora Blåmansisen och fjällmassivet Áhkká. Känslan är absolut jämförbar med att se utsikten från Kebnekaise.

Dag Hammarskjöld beskrev toppen

Det är ju alltid en speciell känsla att gå högst upp, menar Nenne Åman, som med bara några meters marginal tog de sista stegen upp. Nedanför i nordväst stupade berget drygt sexhundra meter till nästa nivå. ”Själva toppen ter sig som ett enda, nästan kubiskt jätteblock med flat översida”, skrev FN:s generalsekretare Dag Hammarskjöld som besökte området och toppen i juli 1950.
På toppen fanns ett litet stenröse. Det är inte många som varit här tidigare, men en av de mer namnkunniga – förutom Hammarskjöld – är författaren och fotografen Claes Grundsten som varit här två gånger.
För Nenne Åman, hängiven toppvandrare i Arjeplog, var det en höjdpunkt.
– Det här var ju i nästa hundra år ansedd som landets högsta berg. Roligt att den ligger just i Arjeplogs kommun och i det stora glaciärisområdet. Men visst borde den få ett namn, det tycker jag. 

Text Maria Söderberg
Foto Nenne Åman och Maria Söderberg

FAKTA

– Den höga toppen mäter 1 877 meter över havet och ligger i det nordvästra hörnet av Arjeplogs kommun, Världsarvet Laponia och inom Luokta-Mávas sameby.
– I direkt anslutning till toppen ligger glaciärerna Stourrajiegŋa och Sállajiegŋa. På den nordöstra sidan finns en mindre, namnlös glaciär.
– Sállajiegŋa är den största glaciären som dränerar inom svenskt område. Glaciären täcker drygt 29 km2, varav 24 utgörs av den del av glaciären som rinner in i Sverige och 9,4 km2 av denna ligger inom svenskt område.
– Stourrajiegŋa är den största glaciären i landet med en yta på drygt 12 km2.
– 1807 besökte naturforskaren Göran Wahlenberg Sulitelma och uppmätte höjden med barometer till 1 880 meter över havet.
– Under 1870-talet fortsatte forskningsintresset för glaciären. Statsgeologen Fredrik Svenonius var en av dem som följde upp Wahlenbergs undersökningar.
– När Dag Hammarskjöld med två färdkamrater besökte toppen den 21 juli 1950 var det dimma. Han beskrev det senare så här: ”Den svenska stortoppen har en tornartad uppbyggnad av intressant struktur men höjer sig inte mycket över den egentliga kammen; själva toppen ter sig som ett enda, nästan kubiskt jätteblock med flat översida. Den som blott varit där i tjocka har inte mer att säga om utsikten än vad var och en kan gissa sig till av kartan.”
– I början av 2020 angav Lantmäteriet för första gången höjden på den officiella kartan, 1 877 meter över havet.
– Gussar Blomgren och Maria Söderberg från Top of Arjeplog överklagade den 28 maj 2020 till regeringen (som sista instans) Lantmäteriets beslut att inte namnge toppen. Bakgrunden är en tidigare skrivelse om att ge toppen ett namn som avslogs.