I ett av Iglootels rum efterliknat snöväggarna permafrostens mönster. Konsteleverna ville lyfta fram vad som händer när tjälen tinar upp och det frigörs växthusgasen metan i atmosfären.
- 15 december 2017 Kraja, Arjeplog
En unik hotelliglo intar Krajaudden i Arjeplog
för fjärde året. Konsten har en framträdande roll
och utgångspunkten för 2017 är den hotade arktiska miljön och 1600-talets övergrepp på samerna och deras kultur.
Här en titt in i den stora igloon och hotellet
som lever ett ytterst kort liv mellan januari och april.
Entrén visade upp en samisk trumma. Iglootel är en byggnad som uppstår på nytt varje vinter och smälter ned under våren. Andrea Fritsche från Iglootel visar upp 2017 års utsmyckning. Foto Maria Söderberg
Snögrottor har alltid utmanat och fascinerat människor. Det gäller inte minst de som lever i arktiskt klimat där de dessutom varit en livsnödvändighet för överlevnad. Iglo betyder just ’hus’ på inuiternas språk. Nu kan alla pröva på den här huskänslan, men i ett annorlunda format. I Arjeplog, intill Sveriges djupaste sjö Hornavan, har det tyska företaget FlyCar byggt en iglo med tio sovrum, bar, specialbyggda rum för dans och möten. Den ettusen kvadratmeter stora iglobyggnaden har fått namnet ”Iglootel” och samarbetspartner är Silver Resort.
Snart är verksamheten inne på sitt fjärde år. Allt byggs upp från grunden varje år med snökanoner och stora ballonger som skapar de olika rundade rummen. I april börjar dock den naturliga nedsmältningen och i juni finns inte ett spår kvar av den stora snöbyggnaden.
En smal gång, en halv meter hög och 30 cm bred, gick till Iglootels mest centrala rum, Iglobaren. Den upplysta åtta meter långa gången symboliserade Silvervägen, Väg 95, mellan Skellefteå och Bodö. Därmed ville man anknyta till temat om transporter, men även till Arjeplogsfjällens silverbrytning på 1600-talet. Foto Maria Söderberg
Utsmyckningen med konstinstallationer framstår som djärva, inte minst för att de har motiv som anknyter till norra Skandinaviens historia. Hans Präffcke, professor i konst vid Art & Crafts Academy i Aachen, har varit projektansvarig. 2017 års konstgrepp var ett sätt att hedra urspungsbefolkningarna i det arktiska områ-det. Utgångspunkten var hur tvångskristnan-det drabbade samerna och deras kultur. Ett annat tema var den hotade arktiska miljön. Eftersom allt bara kunde ses under en kort tid är det i bilderna som verken finns bevarade.
– Genom att placera en samisk trumma och inspireras av jojk i det första rummet vill vi att man ska påverkas, eller föreställa sig, hur shamamen vid trumman får kontakt med naturkrafterna, berättade Hans Präffcke.
– När samerna utsattes för den påtvingade kristendomen förbjöds både trumman och jojken.
Det var konsteleven Viviane Vockroth som arbetade med utsmyckningen av entrén.
– Jag valde mönstret på trumman för att den var så speciell, säger hon.
Hennes inspiration kom från den trumma som Silvermuseet i Arjeplog ställer ut i sina samlingar. I samma sal kan man höra ljud från
jojk. Här finns också seitar från det som en gång i tiden kan ha fungerat som samiska offer-
platser.
– Men det är inte just den trummans mönster som finns i Iglootel utan en som finns i Dresden och på på Museum für Völkerkunde.
En samisk trumma som idag finns i – Dresden
Motiven med viltfågel, pälsdjur och fisk tros indikera att den som en gång var ägare till trumman mer var inriktad på jakt och fiske än renskötsel. Den fanns troligen en gång inom det lulesamiska området och kom till Tyskland på 1600-talet. Trumman gavs, enligt museet i Dresden, som gåva till fursten Johan Georg II av Sachsen 1668 av hertig Kristian Albrekt av Holstein-Gottorp.
Fursten hade sitt säte just i Dresden vilket kan vara en förklaring till att trumman än idag finns kvar, fast nu på ett museum där den kan ses av allmänheten.
Men hur kunde en hertig i nuvarande norra Tyskland få tillgång till en samisk trumma? För att möjligen förstå detta får man titta på släktträdet: Kristian Albrekt var bror till den svenska drottningen Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, vilket kan vara en trolig anledning till den sydliga resan för trumman. Innehav av en samisk trumma måste, vid den tiden, ha ansetts som något verkligt exotiskt. Den mer smärtsamma och sorgliga bakgrunden är den förstörelse och insamling av samernas egendom som ägde rum av kyrkan med stöd av statsmakten. Idag finns enbart ett 70-tal trummor bevarade till eftervärlden. Det ansågs vara hedniskt och för den tiden straffbart att inneha en trumma och utöva samernas traditionella religion.
Entréen till Iglootel.
I Iglootels gångar där den längsta var sextio meter, återkom de samiska motiven och texter från områden med ursprungsbefolkning. Här fanns texter på latin, kyrilliska och inuitiska utskurna i snöväggarna. På ryska fanns till exempel namnen Tjuktjien, Jakutien och Enets.
Det ryska kommer tillbaka i ett av Iglootels rum för övernattning. De var alla tio vackert utsmyckade med teman och i ett av dem hade snöväggarnas utformning efterliknat permafrostens mönster. När den omfattande tjälen tinar upp frigörs växthusgasen
metan i atmosfären. Detta påskyndar den globala uppvärmningen ytterligare. Med en bild från det ryska arktiska området hade konsteleverna från Aachen utformat en grafisk bild som därefter applicerats i snö.
I alla rum för övernattning fanns en speciell garderob. Hans Präffcke beskriver hur isblocken med pinnar kan tolkas.
– Vi har tänkt oss att det är frusna blommor som står fastsatta i is.
Andra teman som berördes var mandelpotatisen och dess vita blommor. Just denna potatis förknippas ofta med norra Sverige och anses vara ett måste ihop med den norrbottniska nationalrätten surströmming. Dessutom växer mandelpotatis förhållandevis bra i kallt klimat.
Ett annat rum hade hjortron som tema, som konstskolan anser vara ett annat ”landmärke” för Lappland, och i ett annat ytterligare rum har man efterliknat bladen i ett vindkraftverk. Det sibiriska lärkträdet, som bland annat växer i permafrostområden, ägnas ett rum.
I ett annat rum utgjordes utsmyckningen av skoterspår. En av de konstnärliga idéerna var att beskriva transporter i det arktiska området. Förutom den mer moderna skoterkörningen fanns utskurna bilder i ett av de större rummen av skidåkare.
– I Ryssland finns det uppgifter om att befolkningen använt sig av skidor i mer än åttatusen år. Vi har även valt att uppmärksamma hundspann här på väggen.
I detta rum med plats för ett 40-tal gäster fanns en smal gång, en halv meter hög och 30 cm bred, till Iglootels mest centrala rum, Iglobaren. Den upplysta åtta meter långa gången symboliserade Silvervägen, Väg 95, mellan Skellefteå och Bodö. Därmed anknöt man till temat om transporter, men även till Arjeplogsfjällens silverbrytning på 1600-talet. Den upplysta gången avslutades på snöväggen med en imitation av en gruvvägg.
I baren fanns äggformade nischer med snöbänkar med renskinn. Bardiskens mönster var hämtad från morsealfabetet som uttrycktes
med en streckkod. I rummet kunde man uppleva snögrottans dämpade ljud. Skaparna av sittplatserna tänkte sig att man där skulle kunna föra mer privata samtal som inte skulle nå andras öron.
I ett angränsade rum fanns en scen och ett dansgolv som bestod av en stor skärm med projektor som gav speciella ljud- och
ljuslösningar. Ljuseffekterna målade snö-väggarna i regnbågens färger. Genom hela Iglootel följde också en färgexplosion och gästen som sov över kunde, såvida de rattade in på färgkanalerna, välja det som passar bäst att sova till.
Andrea Fritsche var fortfarande, när vi sågs i januari 2017 och hon guidade runt, fascinerad över sitt arbete för tredje säsongen i den speciella snöbyggnaden i Arjeplog. Att hotellet använder sig av samiska uttrycksformer i sin konst såg hon som angeläget.
– Det kan öka intresset för det geografiska område som vi befinner oss i.
Den samiska trummans mönster lyste mot oss i snögrottans första rum. Symboler om fiske och jakt, något som kan troligen är en sol i mitten och tänkbara gudar i mänsklig gestalt ovanför trummans övre streck. En offerplats.
Mycket finns kvar att lära av trummans budskap.
Tiden är inte lång mellan förlusten av en tidigare kultur och idag.
Nu återstår se vad nästa års snöhotell ska bjuda på i konstens väg. Det ryktas om att det blir klimattema.
Av Maria Söderberg
Fotnot: Inför 2020 har Iglootel flyttar till kusten och Pite havsbad, läs mer här
http://www.pitehavsbad.se/aktiviteter/iglootel/
Källor för artikeln:
Ernst Manker, Die lappische Zaubertrommel: Eine ethnologische Monographie (Acta lapponica, 1938)
Gunilla Edbom, Samiskt kulturarv i samlingar. Rapport från ett projekt om återföringsfrågor gällande samiska föremål Arkeologisk rapport, Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum (2005).
