Per Adde och Kajsa Zetterquist: Ljus, form och färgstark skaparlust i Graddis

• 15 september 2014

En vårdag 1950 kom Per Adde paddlande till Arjeplog. Han hade gjort en lärorik och vådlig kanotfärd genom Sverige. Men den unge konstnären nöjde sig inte med att stanna i samhället utan fortsatte längs Hornavan och vidare upp mot Kruompa och Loitaure. Efter några år i Arjeplogsfjällen hittade så Per Adde hem till en plats kallad Graddis. Här bor han tillsammans med livskamraten Kajsa Zetterquist.
Det finns ingen bilväg till Per Addes och Kajsas gård, som ligger på en gammal samisk rastplats, mellan Junkerdalsälven och Graddisälven. Här hade Erik Larsa-Steggo sitt sommarviste. Om man inte vet var gården finns, är det lätt att missa de sju timmerhusen som hänsynsfullt placerats där utrymme funnits.

– Jag har bara fällt ett enda träd här, berättar Per Adde när han visar oss runt och berättar om de olika byggnaderna. I ett av husen, en gammal skola från en by utanför Älvsbyn, har Per Adde sin egen ateljé. Hit går han i princip varje dag för att måla. Mycket eller lite.
– Det handlar mycket om disciplin, både jag och Kajsa försöker måla några timmar varje dag. Ibland kommer jag ingen vart, och då måste jag ställa undan duken en stund och tänka på något annat. Sedan ser jag plötsligt att det fattas något, en färg eller en form, och så kan jag fortsätta igen.
Kajsa Zetterquist har sin ateljé i ett annat av husen på gården. Även här får rummet liv, ljus och rymd tack vare fönstren i de för övrigt torvtäckta taken, och naturligtvis de färgstarka tavlorna.

Och trots att de levt tillsammans i nära femtio år, har både Per och Kajsa behållit sina egna stilar och sitt eget sätt att måla.
– Jag hade mognat och var självständig som konstnär innan jag kom hit, och det var bra, säger Kajsa.
Vi går tillbaka till Per Addes ateljé, och han plockar fram kartor för att visa den krokiga väg han paddlade, seglade, bar och drog sin kanot från Göteborg till Arjeplog. Fyra somrar tog det honom.
– Jag startade i maj, paddlade så långt jag hann, lämnade kanoten i någon gård och liftade tillbaka till Göteborg där jag tillbringade vintrarna. På våren liftade jag till min kanot, och fortsatte. Jag hade inget speciellt mål, ville bara norrut, norrut. Mot fjällen.

 

På barrikaderna och kämpat för samernas rättigheter

Kanoten, som han både har kvar och använder än idag, är tillverkad 1946. Den är fem meter lång, gjord av trä, och helt täckt av duk.
– Modellen är hämtad från indianernas kanoter. Men den blev alldeles för dyr för att tillverka, så det gjordes bara fem stycken här i Sverige. Jag fick tag på en av dem och det är jag glad för, säger han.
Per Adde fick en mycket god kontakt med samerna under sina år i Arjeplogsfjällen. I Norge har han, tillsammans med Kajsa Zetterquist, stått på barrikaderna och kämpat för samernas rättigheter både i Alta och hemma i Saltdal. Tillsammans med de också engagerat sig för att förbättra villkoren och skapa organisationer och nätverk för konst- och kulturarbetare i Norge. Sommaren 2013 invigdes Adde Zetterquist kunstgalleri på Storjord, i anslutning till Nordland nasjonalparksenter.

Text Marianne Hofman

 

PRESENTATION  I KORTHET
Per Adde, född 1926. Han började först utbilda sig till ingenjör, men bytte till målar-utbildning på Hovedskous målarskola i Göteborg 1946–50, Académie Libre i Stockholm 1953 och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1955–60. Han debuterade i Sorsele 1955 och hade sin första separatutställning i Norge på Bodø Kunstforening 1963. Han flyttade till Nordlands fylke i Norge 1961 och byggde bostad och ateljé i väglöst land vid Erik-Larsatjønna i Graddis vid Saltfjellet.
Kajsa Zetterquist, född 1936 i Arvika, är en svensk-norsk målare. Kajsa Zetterquist är dotter till konstnärerna Märta och Jérôme Zetterquist (1898–1968). Hon utbildade sig på Konstfack i Stockholm 1953-55, på Signe Barths målarskola i Stockholm 1955-57 och på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1957-63. Hon hade sin första separatutställning på Galerie Sankt Paul i Stockholm 1971.

 

 

A N N O N S ER