Magnus Eriksson tillhör en av alla
dem som rotat sig på fler ställe än ett,
men om han beskriva en plats som
betyder mest är det Laisdalen.
– Att ta sig ut här, bortom vägar och
skoterleder, bjuder på fantastiska
upplevelser, säger han.
I närheten av Sarvesjaur och berget Tsangatjåkkå som ligger mellan Laisälven och Vindelälven. Magnus Eriksson beskriver det som Laisfjällen. Foto Camilla Löf
- 20 september 2010
Namn: Magnus Eriksson.
Ålder: 32 år.
Född: Föddes på Luleå BB. Växte upp i Laisvall. Bor idag utanför Uppsala.
Roligaste minne från uppväxten: När pappa tog med mig ut på fiske i Laisdalen.
Dessa minnen är präglade i mig. Om jag öppnar en burk med beckolja,
tänker jag på det. Då blir jag nästan vemodig!
Tycker om att bada: Helt klart! Oavsett temperatur. Svala fjällsjöar gillar jag.
Känner mig fräsch efteråt.
Bil: Saab 9000 från 1998. En gammal skruttbil. Är beroende av den.
Måste ha den för att åka emellan norr och söder.
Största överraskningen i vår: Att jag fick se ett lodjur i Storvreta utanför Uppsala.
Piteå, Arjeplog, Skellefteå och nu Uppsala. Magnus Eriksson har hunnit bo på flera ställen i vårt avlånga land. Men med en fot har han alltid stått kvar i Laisdalen. Naturen här betyder mycket för Magnus, både som arbetsområde och för rekreation.
– Att ta sig ut här, bortom vägar och skoterleder, bjuder på fantastiska upplevelser, säger han.
Vi möts i Magnus stuga i Gautosjö. Här är det lätt att förstå den vördnad och den fascination som Magnus känner inför naturen och varför han trivs så bra i Laisdalen.
Den numera nedlagda gruvan var förstås anledningen till att Magnus familj en gång bosatte sig i Laisvall. Flera av hans släktingar jobbade här, men själv valde Magnus andra vägar. Intresset för naturen, jakten och fisket grund-lades redan när Magnus var liten. Han fick ofta följa med sina äldre släktingar ut i skogarna runt Laisvall. Här trivs han fortfarande allra bäst.
När det blev dags att välja gymnasieutbildning bestämde sig Magnus för att gå Handels- och kontorsprogrammet på Hornavanskolan i Arjeplog. Ett val som utifrån hans egen berättelse om sitt brinnande intresse för natur och fotografering får mig att förvånat höja på ögonbrynen.
Magnus noterar min reaktion, skrattar till och förklarar:
– Jag ville så gärna stanna kvar här, och det fanns inte så många utbildningar att välja på. När man är femton år är det ändå inte så lätt att veta vad man ska satsa på.
Efter avslutad utbildning har Magnus provat på flera olika typer av jobb. Under några år arbetade han exempelvis med dokumenthantering och inscanning vid Datarutin i Arjeplog. Asfaltering tillhör också de jobb han provat på.
– Men inget av jobben passade mig riktigt bra, det var inte så jag ville leva mitt liv, säger han.
I sommar ska han arbeta med en fotobok.
– Jag kommer att vara ute hela sommaren och nästan hela hösten för att dokumentera det område som ligger mig närmast. Det är, förstås, fjällområdet som sträcker sig mellan norra Vindelfjällen och ända upp mot Silvervägen i Arjeplogsfjällen.
Magnus kallar det för ”Laisfjällen”.
– Här är vildmarken nästan orörd och det är ont om leder och stugor. Jag vill dokumentera och lyfta fram dessa borglömda fjäll.
En stor del av den packning som Magnus kommer att bära med sig utgörs av kamerautrustning.
Expeditionen ingår också som en del av Magnus Erikssons verksamhet i det egna företaget, Manges äventyr. Här satsar han på en framtid som bland annat fotograf, författare, föreläsare och guide. Naturen, från fjäll till kust, utgör grunden för hans verksamhet.
Miljöer, bilder, upplevelser och erfarenheter från Laisdalen är förstås en viktig del av Magnus satsning. Några av de allra finaste naturupplevelserna har Magnus haft här, och även om han helst ger sig ut långt bortom utstakade vägar, leder och stigar, så har han mer lättillgängliga smultronställen i området.
Stugan i Gautosjö är förstås ett sådant. Berget Krappesvare ett annat.
– Laisdalen och fjällen här ligger mig varmt om hjärtat, säger han.
Text Marianne Hofman
Se Magnus Erikssons bilder bland annat här: http://www.fotografer.n.nu/magnus-eriksson
Fakta Laisdalen
Laisdalens fjällurskog är ett stort reservat – tio mil långt, beläget på båda sidor om Laisälven.
Här möter du en vild och storslagen fjällnära skog som sakta klättrar upp mot kalfjällen.
Fjällurskog är till stor del bevuxet med fjällbarrskog. Nedströms Laisvall dominerar granen,
uppströms tallen. Stora ytor är riktig urskog, orörd av skogsbruket.
Barrskogarna växer till stor del på rik fjällberggrund. Därför hittar vi här frodiga partier
med högörter som fjälltorta och nordisk stormhatt. Även fjällbjörkskogen på högre höjd är ofta frodig.
I övre Laisdalen och i före detta Veddeks domänreservat finns rika kärrmarker med
många kalkkrävande arter. Späd skorpionmossa, långskaftad svanmossa och
kalkkällmossa är tre rariteter. Vid de större sjöarna växer jämtlandsmaskros och lappblågull.
I reservatet lever de stora rovdjuren björn, järv och lo. Längs älvarna finns en stabil stam av utter.
Sedan årtusenden har samer levt i markerna i samspel med renen.
1600- och 1700-talets gruvepok i Nasafjäll förde med sig nya människor och uppodling
av mark genom många nybyggen. Mitt i området ligger Delliknäs, ett nybygge anlagt 1892.
Här kan man få en inblick i äldre tiders strävsamma nybyggarliv..(Fakta från Länsstyrelsen i Norrbotten)
Plássávárdo, Laisälven, från ovan. Foto Maria Söderberg
