07-24-13
Sjöarna sjunger
 

images/1/images/1/2013-07/SofiaJannoketta.jpg
Sofia Jannok jämför fjällets vidder med havet i sin musikaliska poesi. Havet jämför hon med människorna som inte heller har något slut.

Det är ingen tvekan om var hon hämtar inspiration på sitt senaste album. Naturen och sina närmaste släktingar besjungs.
I låten Jávrrit juiget, Sjöarna sjunger, rullar vågarna till hennes röst och toner från hennes band. Det är en mäktig sång som når lyssnaren. Jojken, popen, jazzen och folkmusiken finns där. Men mest av allt Sofia Jannok själv och hennes berättelse.
Jávrrit juiget handlar om avsked. Ákhku, mormor Brita Maria Utsi, berättar om svälten 1936. Många renar dog. I låten framförs en tacksägelse med Arvas vatten som fond. Arvas låglänta fjällområde, vid Polcirkeln i Arjeplogs kommun, ligger strax norr om sjön Volvojaure.

 

images/1/images/1/2013-07/MSSofiaJannok1.jpg Visserligen är hon född i Gällivare - Brita Maret Sofia Jannok som är hennes fullständiga namn - och det är här hon bott större delen av sitt liv, men det är i Piteälvsområdet som hon känner sig hemma.
Familjen är medlemmar i Luokta-Mavas sameby. Hennes mamma kommer från Sejde-gava, Rävudden, sex mil norr om Arjeplog. Pappa är från Gällivare.
- Det kanske inte är det vackraste fjällområdet, men det är där jag har mina rötter.
Sofia Jannok blev känd för en bredare publik efter ett hyllat sommarprogram i P1 för fyra år sedan. I musikvärlden har hon varit ett namn länge. Hennes debutalbum White/Ceaskat släpptes 2007.
När hon engagerat berättade om sitt samiska ursprung, de åtta årstidernas magi och "missekalvarna" på vårsommaren lystrade publiken.
Hon beskrev vad som krävs av den optimala samehustrun som förutom kokkonster ska veta hur man tar sig tiotals mil på fjället - utan mobil och kompass - och hur man ska kunna spå morgondagens väder.
Sofia Jannok definierar sig inte som svensk. Hon är same. I sitt senaste album Áhpi - wide as Oceans är hon mer politisk än någonsin. Utgångspunkten är händelser i sin egen familj.
- Mina förfäder tvångsförflyttades på 1920-talet. Jojken var förbjuden och betraktades som synd av kyrkan. Min mormor har berättat hur de, för att trösta sig, sjöng de enda sånger de kunde, vilket var finska psalmer. Men idag är det annnorlunda. Nu får man till och med betalt för att jojka!

I sin senaste produktion har hon gjort en kort musikfilm om den rasbiologiska skallmätningen. Sofia Jannok har reagerat häftigt på hur man tidigare ville dela in människor i olika utvecklingsstadier. En annan allvarlig sida av hennes arbete är sången om vänner som i unga år "själva valt att lämna denna värld".
Att ta till sig Sofia Jannoks lyrik och musik är en språklig resa. Sofia Jannok sjunger på nordsamiska, någon enstaka rad på engelska, men presenterar sina låtar på svenska och engelska.
I sin låt Dat dugo boahtá be (It just shows up) återger hon ett samtal med sina föräldrar som berättar hur de, förfäderna, började jojka för att bli lyckligare.
Det finns lycka i Sofia Jannoks musikaliska resa, och hon utstrålar glädje på scenen, men texterna - som ofta antar formen av korta berättelser - har många sorgsna drag.
- Det är det här som berör mig och det jag vill säga.

Text och foto: Maria Söderberg